Keep you reality away from me
Sorgen är kvar, den lever under huden. Men jag spelar med i livet, låter läpparna forma skrattet, blundar bakom ögonen när det gör för ont för att se. Det som ruvar djup inuti är för mörkt för att låta sig blekas och visas upp, baksidan man inte kan låta någon annan se. För om man så ens bara glimtar på porten till det verkliga, det trasiga som lever bakom låtsasheten, när någon annan ser, då möter man aldrig min blick igen. Då blir man för evigt annorlunda, ett svart kors i pannan, ett brännmärke på kinden, ärren under tröjan. Och det uppstår ett avstånd, en osynlig bubbla av rymd mellan mig och Dom Andra, Dom Friska, Dom Normala. Som om det trasiga smittar, via ett ögonkast, ett handslag, en omfamning, ett ord.
Och jag vet inte vem jag är ännu. Är jag trasig eller normal? Både och? Men ingenstans hör jag hemma. Ingenstans är det någon som förstår. Vågar förstå. Så jag böljar med i skådespelet, imiterar mimiken i deras ansikten, flyter i bakvattnet efter osynliga sociala koder och regler. Beter mig som frisk, fastän jag känner mig eroderad, söndervittrad, utmattad och sönder. Det är det mest krävande, skadespelandet, lögnerna, alla falska ord. Jag mår bra. Att ljuga så länge och så mycket att man inte längre vet vad som är sant.
Welcome to Borderline City! 
Jag skulle kalla det att du försöker och inte att du ljuger. Bäst vore förstås att ha vänner som kan förstå och ha överseende med att man inte alltid är glad. Men att ibland låtsas vara glad och försöka må bra under stunder för att umgås lite är inte fel heller.
|vad_bra_skrivet|
tack.
Har läst dina ord och blir berörd. Känner så väl igen mej. Kämpa på!
Du kommenterade på min blogg å undrade om det va okej att du länkade min blogg, självklart är det okej.
Du glömmer, eller kanske inte vet, att det finns en massa människor som faller pladask för en borderline. Som aldrig kan släppa ut sin borderlinerelation ur hjärtat, just så blir man brännmärkt och får ett fokus just på detta som aldrig går över. För min del inser jag att en borderlinekvinna har otroliga resurser, men också sidor som är svåra att tackla. Det är det jag skriver om på manskligamoten.blogspot.com som är en blogg för anhöriga! I kärlek och sorg! Har man älskat en borderlinekvinna reservationslöst glömmer man det aldrig!!
jag vågar påstå att du är som jag och förmodligen en del andra som just har burit på psykisk sjukdom hela livet (bipolär?)
du är nog flerdimensionell, burit på så många tankar i ditt liv att du har ett kraftigt Jag som du bara inte hittar pga masken du har på
jag slängde min mask i för flera år sedan
det har kostat några vänner – men det visar vilka som står kvar när det är tufft
varför ska jag fejka och le när jag går sönder på insidan
nej, det finns ingen logik i det och är enligt min åsikt i vägen mot hälsa
dessutom så finner många min avskalade person som något bra
självklart har jag kvar mer personliga detaljer för mig själv
jag syftade nu på mimik och att vänner får ta dig för den du är ifall de frågar hur de mår
det blev långt
Krävs verkligen energi att behålla masken på hela tiden, bra skrivit(Y)