~Med hela livet framför mig~

Vet ni vad? Jag har haft ett periodvis tufft liv. Det har funnits oerhört mörka stunder, vissa då jag helt ärligt talat verkligen gav upp hoppet om livet. Men på något sätt så landade jag alltid på fötterna igen och kunde fortsätta kämpa mig framåt på livets väg, även om jag har varit både sårad och sargad. Färden har varit lång. Jag har varit trött. Utmattad. Utslagen. Hoppets gnista har slocknat om och om igen.

Men, så plötsligt så står jag här. Med resten av mitt liv framför mig och hoppet brinner självklart i mitt bröst.

De mörka stunderna är numera bara skuggor från det förflutna och såren inuti håller på att läka ihop till sega ärr som skyddar mot nya sår.

Jag känner mig stark.

Stadig som en jättetall och klok som en gammal torrfura.

Livet har format mig till den jag är idag. Smärtan har satt spår, men som med tiden har omvandlats till visdom och medkänsla.

Man brukar säga att ”det som inte dödar det härdar”- och ja, jag håller med. (Förutsatt att den posttraumatiska stressen som kan uppstå av att nästan dö får läka först.) Jag känner mig härdad. Faktiskt tåligare än någonsin.

Och full av liv inuti.

Tänk, att hoppet kunde återuppstå. Tänk, att mörkret som jag var så rädd för kunde bli till bara bleka mardrömmar om nätterna och inte ta upp hela min verklighet. Tänk att orken och styrkan återvände till själen.

Livet forsar fram i mina ådror. Som älven om våren, när isen har släppt. Det flödar igenom varje millimeter av min själ. Kraften. Styrkan. Glädjen.

Jag har rest mig upp och jag står HÄR. Med huvudet högt och ryggen rak. Och jag lever. Jag lever i varenda cell i min kropp. Jag är en del av livet. Livet är en del av mig.

Jag må ha förlorat en hel del, men jag har så mycket kvar att uppleva. Att se. Att upptäcka. Att skapa. Att bidra med till den här världen. Jag har så mycket kvar att ge.

Åren i mörkret ligger bakom mig. Nu står jag här i ljuset av kvällssolen. Med elden som brinner i hjärtat och livet som pulserar i mitt blod.

Jag står här i ljuset.

Med resten av livet framför mig.

🧡☀️

~ av S på juni 15, 2022.

2 svar to “~Med hela livet framför mig~”

  1. Jag känner inte dig så du behöver inte ta mina ord som kunniga om dig. Men det skulle kunna vara en beskrivning på ett maniskt tillstånd som kommit plötsligt. Efexor? För mig var det så och jag förstörde mitt liv med vansinniga affärer. Har jag fel så är jag glad med dig.

    Dag

    • Jag har varit helt medicinfri sedan år 2011 och har fått min bipolära diagnos avskriven, liksom bordelinediagnosen och adhd också. Alla dessa diagnoser kom från symptom av c-ptsd som psykiatrin misslyckades fatalt med att upptäcka och behandla. Men jag har lyckats läka detta på egen hand och utanför landstingets begränsade förmåga ett ens kunna ställa korrekta diagnoser på dess patienter. (Vilket är en annan historia.)

      Jag beklagar att du förstörde ditt liv med vansinniga affärer men jag själv är mer balanserad än någonsin och står stadigt med mina fötter på jorden som en människa som aldrig var psykiskt sjuk men svårt traumatiserad.

      Men förstår givetvis att sådana känslor skulle kunna vara tidiga tecken på plötsliga manier, men så är det inte i mitt fall. Har problem med min blogg så kan tyvärr inte ändra den gamla informationen som finns där, men ska göra det så snart problemet är åtgärdat så inga missförstånd uppstår framöver.

      Allt gott till dig Dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: