DSM-IV
Diagnostiska kriterier för Borderline personlighetsstörning enligt DSM-IVEtt genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxen ålder och tar sig minst fem av följande uttryck:
(1) gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer. Obs: sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte in här
(2) uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
(3) uppvisar identitetsstörning, dvs. varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla
(4) visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Obs: sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte in här
(5) uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester eller suicidhot eller självstympande handlingar
(6) är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
(7) känner en kronisk tomhetskänsla
(8 ) uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (t ex ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
(9) har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symtom
För att få en diagnos så måste minst 5 av kriterierna stämma enligt DSM-IV.
källa :Psykiatri Centrum karolinska.
Welcome to Borderline City! 
Psykiatriinstrumentet DSM-IV är ovetenskapligt och oanvändbart!
Det har visat sig att alla de studier som ligger till för kriteriesystemet DSM-IV som alla bedömningar görs efter, är utfört på collegestudenter, dvs unga amerikaner i slutskedet av adolesencen.
Hur kan det ha någon som helst relevans för vård utanför den rätt begränsade populationen? Indiska åldringar bedöms efter unga överkonsumerande ungdomar? Eller unga svenska flickor som skär sig?
Total kolapps för hela DSM-IV och därmed kanske Svenska psykiatriker kunde börja jobba interkulturellt utan rön från andra kulturer som bas.
Man kan tala om skandal, inget annat vetenskapligt område skulle acceptera ett sådant forskningsurval.
Det är helt enkelt inte ett ett instrument med trovärdighet-DSM-IV-och borde inte användas.
I så fall går tarot-tantens teorier lika bra. Eller kristaller i snören som man kan pingla med.
anne johannesdotter