På botten av en botten

Under ytspänningen,
blöder havet.
Och mina sår.

Läker vätska. Läker smärta. Ut i flödet.

Inuti,
gapar hålen.
Det är tras.

Ingen kraft,
inget hopp.
Bara tomma ytor,
och ekot i motvinden.
Röken från tysta andetag som långsamt stiger mot himlen,
mellan fjälltoppar och dimma.

Jag möter mig själv,
ensam och naken,
trötta händer mot jorden,
på knä i frosten,
mitt i Sorgens öga.

Bara vakuumet mot fingertopparna.
Ingenting som känns,
ljuden har tystnat.
Vidderna äter upp resonansen.

Jag står ensam i djupet.
På toppen av botten.
På botten av toppen.

Det blöder ut.
Emellan käkarna
sipprar blodet.
Nedför revbenen,
längs benen.
Ner.
Under.

Jag rinner bort.

Ingenting finns.
Kvar finns inget.
Allt är lämnat åter.

Bara hålen
Som ekar.
Hålen.
I bröstet.

I huvudet.
I hjärtat.

Under ytan. Under djupen.
Här står jag och blöder.
På botten av en botten.

 

 

~ av Sara på januari 25, 2018.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: