They tried to bury us, the didn’t know we were seeds. Eller fjärilar!
”For a seed to achieve its greatest expression, it must come completely undone. The shell cracks and its insides come out and everything changes. To someone who doesn’t understand growth, it would look like complete destruction”.
Det är ju precis så det är. Allt detta lidande, det är växtvärk. Att ömsa skin och byta skal är en smärtsam, men nödvändig, process om man vill växa och nå till himlen. Jag förstår det nu. Smärtan är bara en indikator på att det sker en expansion, en pågående tillväxt. Mitt inne i processen så ser man ingenting, det är mörkt och svart och allt gör ont. Men sen, när det blir en spricka i skalet och ljuset kan sippra in. Då kan man förstå. Att detta inte alls är slutet, utan bara början… Tänk om vi alla är fjärilslarver, som legat ensamma i kokonger och varit så rädda för mörkret, och plötsligt öppnas pupporna och vi har VINGAR!
Det växer. Jag växer. Allt växer. Så att det knakar. Som om någonting där djupt inuti expanderar, sväller och utvidgas. Lite för varje dag. Fröet som är jag har äntligen hittat en nog näringsrik jord att våga gro i. Och jag kan börja min långa färd mot ljuset. Jag är en modigare jag, så jag vågar kasta skalet och färdas naken genom mörkret, för jag kan se ljuset nu. Långt därframme så lyser det så starkt och klart. Och det är dit jag ska. Varje steg är ett nytt, och varje dag är min. Jag är på väg. Det finns kärlek under mina fötter. En helt ny känsla. Kärleken till mig själv. Den växer. Det gror. Allt gror. ❤
Welcome to Borderline City! 
tack för att du sätter dina kloka ord på känslor som jag inte vet hur jag ska yttra dem.
boken verkar ha fina skrivna ord.
Så mycket finhet och styrka ❤
dina ord värmer, tack så himla mycket fina. ❤ jag hejar på dig, alltid gjort.
Åh. Senast jag läste dig var du bara spillror.
Så varm jag blir av att läsa detta!
Har sagt det förut, men säger igen, under annat alias då… Fan vad du skriver bra.