Ankungen som blivit svan – Baby Asperger

Livet tar nya vägar och spår. Oändligt slingrar sig stigen jag följer genom mörker och ljus, hisnande höjder och djupaste hav. Vägen genom livet. Vägen som är livet. Jag har varit långt borta från bloggosfären, way beyond typsnitt mot en flimmrande skärm. Kanske blir det så när livet knackar på dörren och man rycks med i flödet av händelser, somliga för stora för att kunna återberättas, andra för små för att kunna greppa. Men nu är orden tillbaka och flödar genom fingertopparna. Pånyttfödda, Fågel Fenix som stiger upp ur askan.

Jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte ens om någon läser mina ord längre. Men jag läser ju. Och det räcker. Att det finns en enda person lyssnar. Jag. Livet levs inte längre för andra, nu lever jag för mig själv. Ett helt nytt perspektiv. Oändligt, svindlande.

Och kanske borde jag byta namn på bloggen. Visserligen kommer jag väl alltid balansera på gränslinjen mellan alla världar, så jag kommer väl alltid att living on the borderline. Men när puppan äntligen sprack upp och fjärilen kröp ut i friheten så visade det sig att den var av en helt annan art. En Baby Asperger. And life makes so much more sense. Autismspektrum. Min hjärna är inte som andras. Den är ett helt annat pussel.

Så friheten börjar nu. Jag kan äntligen ge mig själv tillåtelse att vara annorlunda. Fröet är planterat och jag kommer att älska den planta som gräver sig upp genom jorden, oavsett hur den ser ut. För den är jag. Och jag har äntligen insett att jag är värd all den kärlek som jag trodde att jag aldrig fick. Och jag är värd friheten att vara precis som jag är. Ankungen som blivit svan. Vingarna är till för att flaxa med, inte gömmas hårt lindade runt kroppen. Det är dags att flyga nu.

 

315524_364444040328128_711437349_n

~ av babyborderline på oktober 26, 2014.

5 svar to “Ankungen som blivit svan – Baby Asperger”

  1. Välkommen tillbaka till bloggsfären!❤

    Jag läser gärna dina rader!!! Du skriver så vackert ,även om det handlar om tunga saker i livet, är dina ord som poesi.

    Är nyfiken på din resa! Misstänkte du själv att du hade en Autism-diagnos? Var det någon som fick dig att börja undersöka saken?

    Jag har själv fått kämpa för att min dotter skulle få stöd och hjälp. Efter flera års strid fick vi för några veckor sedan reda på att hon har autism/autistiskt syndrom, ADD, tvångssyndrom/ångest, samt Trikotilomani. ÄNTLIGEN trodd!! Nu känns det hoppfullt. Vår dotter har nu rätt till hjälp!!

    Hoppas att du också får det stöd du behöver!❤
    Verkar som att du är på rätt väg, med din insikt om vikten av att älska sig själv!! DU ÄR FANTASTISK!!!

    Stor varm kram, Anna

  2. jag läser och som vanligt: fascineras av hur otroligt duktig du är i ditt skrivande!
    Jag har iallafall saknat att läsa dina inlägg och hoppas att du börjar blogga regelbundet igen. För jag blir så berörd. Och jag är glad över att du lever för DIN skull och för att puzzlet börjat falla på plats! Kram❤

  3. Hittade precis din blogg och tycker du skriver så vackert.
    Klart det är din tur att flyga nu!

  4. Min kommentar kom lite fel… Det var menat till detta inlägg såklart🙂

  5. Jag läser❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: