”Inte förrän långt senare inser vi att allt lidande egentligen var växtvärk…”

Så är det.

 

Allt lidande som vi går igenom gör att vi till slut kommer få styrkan att växa mot himlen. Till himlen. Vi är små frön som legat under näringsfattig jord och väntat, väntat, väntat på att regnet skulle komma och ge oss liv. Och vi tvingades vänta så länge att vi tappade tron på oss själva, och livet. Vi trodde att vi aldrig någonsin skulle få möjlighet att blomma, och började acceptera det faktum att vi aldrig skulle bli någonting annat än frön begravda i lera. Men så fel vi hade! All denna väntan, och all smärta den har inneburit har bara gjort oss starkare. När vi väl får näring så kommer våra stjälkar att skjuta upp ur marken av en enorm kraft, och våra blomblad kommer att lysa starkare än bladen hos de blommor som haft en lätt uppväxt ur jorden.

Det lidande vi går igenom hjälper oss att växa, även om vi inte kan se det när molnen är som mörkast och livet gör som ondast. Men det är så. Jag vet det.

 

310329_337547236335274_417182328_n

 

~ av babyborderline på oktober 3, 2013.

6 svar to “”Inte förrän långt senare inser vi att allt lidande egentligen var växtvärk…””

  1. Så himla fint och vackert skrivet. Man får verkligen hoppas att det är så, jag hoppas verkligen att det är så. Det måste vara så.
    styrkekramar finis❤

  2. hoppas verkligen att det stämmer❤

  3. Så sant så, kära vän!!! Du beskriver det väldigt träffsäkert. Livet är en enda resa. Livsläxor att lära sig. Spännande!! Tusen tack för ditt underbara mejl!! Jag skriver tillbaka till dig nu i dagarna!❤ Många varma kramar Anna

  4. så sant. finis.

  5. Ville bara skriva att du skriver jätte bra och inspirerande, alltid lila roligt att hitta bloggar med bra budskap och smarta personer som skriver. Jag kämpar också med min psykiska ohälsa och får stöd i att se att man inte är ensam. Kram cassandra

  6. Vilken vacker beskrivning på livet!!❤
    Precis så är det. När det gör som mest ont och smärtan verkar ta död på varje lilla uns av livsglädje, då är det fan svårt att tänka kloka tankar. Men sedan när det värst mullret har passerat känns det genast lite lättare och efteråt inser man att lidandet hade en mening. Jag kämpar oxå för att bearbeta min PTSD och för min dotter som troligen har Autismspektrumtillstånd. Jag vet vad lidande innebär. Trots att varje dag är olik den andre fylld med svårigheter så tankar jag energi de små stunderna jag kan. Tack vare smärtan och lidandet kan jag uppskatta det lilla ovärderliga i min vardag. Att bara sitta med en kopp te i köket och njuta av lugnet. Energi.🙂 för att sedan orka möta och ta mig igenom dotterns ångest eller min egen. Livet är trots allt en vacker gåva! Jag vill tipsa dig om en blogg jag tror du kommer älska, "Linas andliga resa" där Lina berättar om sin vardag med sin Whiplashskada, och sin personliga resa som liknar både din och min!🙂

    Stor varm kram

    Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: