Surfa på vågorna

Livet ringlar sig framåt och jag följer med. Berg-och-dalbanar sig under mina fötter och ömsom lyfter mot himlen, ömsom släpar mig i backen. Maten går bättre. Är man medveten om problemen så är det lättare att hantera dem. Faktiskt. Jag kräks inte längre. Inte alls. Där satte jag gränsen, jag är rädd om min hals och mina tänder, och har jag lyckats sluta skada mig själv med vassa föremål så vill jag inte heller störa min kropps matsmältning med att tvinga magsäcken skicka tillbaka mina måltider. Men visst, jag tänker en del på mat, det gör jag. Dock är det inte lika maniskt som förut, hela världen kretsar inte kring nästa måltid, eller åtminstone inte för det mesta, det går i vågor.

Och när det kommer en fin våg, då surfar jag länge länge längs med vågkammen. Minns knappt varför jag är så sträng mot mig själv och glömmer tillfälligt alla ångesttankar, känner mig så frisk och fri jag kan. Det är en skön känsla. Lugnet som sprider sig i kroppen när rastlösheten bekvämt rullar ihop sig med svansen om kroppen i fullständig vila. Vid dessa tillfällen är det inte svårt att leva. Då går det lätt, lätt och jag är ett fluffigt litet moln på den blåa himlen. Njuter av att vara jag, njuter av att kunna njuta. Men självklart håller sig inte det välsignade tillståndet i sig för evigt, lättheten sjunker med lågtrycket och jag dalar ner i världen som skaver och kliar igen. Dock är det hanterbart skav nu. Jag står ut. Hoppas att det inte ska dröja alltför länge innan nästa våg kommer och lyfter upp mig igen. Hoppas att jag kan stanna där lite längre nästa gång.

tumblr_m45ipskioW1qieoado1_500

~ av Sara på augusti 19, 2013.

7 svar to “Surfa på vågorna”

  1. Kära DU, jag känner igen mig så väl dina rader! Så vackert att likna det med en våg. Jag tänker alltid att jag passar på att njuta när det ges en solglimt, så jag har något att minnas när mörkret kommer. När sedan det tunga molnet svävar vet jag att runt hörnet väntar solsken!! HÅLL UT!! Så tänker jag och peppar mig själv. Verkligen inte lätt. Jag vet. Mina egna batterier är helt tomma och varje gång jag laddar dem fylls de på med positiv energi för stunden. Därför måste jag ladda mina batterier dagligen. Det är inte lätt att få den tiden till sig själv. Jag ska se om jag kan hitta dina rekommenderade böcker på CDCOM . Vill läsa positiva andliga rader till uppmuntran. 🙂 Många varma kramar till dig min vän!!!

    PS: DU behöver INTE besvara mina kommentarer!! Känn ingen stress!

    Anna

  2. Hoppas du får stanna högt uppe på en våg länge. Och jag med för den delen. Det vore fint. Kram!

  3. Jag tycker om liknelsen med en våg, för liknelsen lockar fram kittlet i magen.

    När jag klättrade upp ur min depression liknade jag det istället vid leriga hjulspår som jag halkade tillbaks i. Det är en gammal skäpig liknelse, men den kändes väldigt bra, för den gav utrymme för tanken att jag en dag inte skulle halka tillbaks i gamla hjulspår. Att jag rentav skulle komma ut på en asfaltsväg och att allt sen skulle vara bra. Och ja, där är jag ju nu 🙂

    Kram!

  4. det hoppas jag med, det förtjänar du. Hoppas alla som kämpar någon dag hittar den där vågen som aldrig tar slut.
    kram

  5. Mm… Denna fantastiska bergochdalbana…

    Kram

  6. Fin blogg! Du få ha en trevlig helg! Har du lust får du gärna titta in hos mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: