När tilliten inte finns
Ibland blir ingenting som man har tänkt sig. Allting går liksom så bra och man nästan flyger fram och sen bara pang ner i backen med näsblod och skrubbsår på knäna. Aj. Och så fick man hicka. Hick. Dumma hicka. Dumma allt!
Jag trodde att jag visste men så visste jag ingenting. Fan. Och jag reser mig upp och springer. Som vanligt. Fastän jag vet, jag vet, jag vet att jag borde stanna och stirra fasan rätt i ansiktet. Men jag törs inte idag, idag är jag liten. Och alla andra är så stora. Och livet är ännu större. Och jag försöker att acceptera, göra allting rätt, spela mina kort efter bästa förmåga, klä det svarta i glitter och glamour, dansa mig förbi fallgroparna, skratta, falla, fnittra, krypa, le. Men ibland så blir det inte som man tänkt sig. Och man rullar in under sängen och gömmer sig tills dess att dagen dragit förbi. Idag är en sån dag.
Jag är fortfarande vilsen även om jag genomskådar mig själv när jag kan. Och jag vill inte dö idag, jag vill bara hitta någon som förstår. Så att jag inte behövde vara så ensam med min vilsenhet. Jag kan leva, det kan jag. En dag i taget, livet går alltid vidare. Men ibland är det så otroligt tungt att bära på allting, och det finns ingen som man vågar släppa nära inpå. Inte för att jag har skäl att misstro någon utanför att mitt problem ligger i tilliten till andra mänskliga varelser, tilliten som inte finns. Och idag är en sån dag, när tilliten inte finns alls…
Welcome to Borderline City! 
Detta ‘tennessee waltz’ med en vers ditpetad av Leonard Cohen
‘its stronger than drink (i sing drugs) and deeper than sorrow this darknes she let in my heart’ –
Vi är några stycken siss -keep up the nice work….eller skit it å ät glass eller lukta på olika utomhus-tex portar-meninglöst? javisst men vad är inte det när worst case scenario plays in your head ahhhh -MY SMURFS ARE PLOTTING TO knycka min tårta hi hi (?)
kolla 😉