Welcome to Borderline City!

Jaha. Utkastad från psyket. Det kom för många jourfall så jag blev tydligen nog frisk att gå hem jättesnabbt. Och jag får göra som ”VI” har bestämt och bli behandlad på vårdcentralen tills vidare (pga att jag har blivit felbehandlad av psykiatrins öppenvård i den här stan  X antal gånger, anmält till patientnämnden osv utan att få något som helst gehör och därför helt sonika vägrar att ha med deras inkompetenta läkare och skötare att göra om man inte ger mig adekvat VÅRD. Dvs Jag är så jävla besvärlig! Bort med mig. Punkt.).

Och ja, jag blev utkastad fastän jag gömde mig i fosterställning som ett hotat djur och grät och snorade. Medan ”min” skötare/kontaktperson föste mig mot dörren fräste jag desperata hot mellan sammanbitna tänder om att elda upp hela jävla sjukhuset om dom kastade ut mig, alternativt tända eld på mig själv eller döda alla i personalen. Dock till ingen nytta. Poff så stod jag utanför dom låsta dörrarna med snoret rinnande längs halsen och bilnyckeln i handen.

Och läkaren som var där inne på slutenvården, han faktiskt lyssnade på vad jag sa och bemötte mig som jämställd mänsklig varelse med hjärna. Han sa att jag var så allvarligt sjuk att dom inte ens hade kompetens här i stan att behandla mitt sjukdomstillstånd. Att mitt fall var komplicerat och besvärligt med samsjukligheten mellan tre snarlika diagnoser och PTSD ovan på detta. Att det är viktigt men mycket svårt att finna en god medicinering för mina tillstånd i och med att man inte enbart kan medicinera för en diagnos utan hela tiden måste ta hänsyn till helheten så att inte medicinerna motverkar varandra eller driver igång en mani osv. Dessutom bestämde vi tillsammans att sätta ut min SNRI/antidepp-medicin, venlafaxin, som jag ätit i säkert 10 år, som jag länge har velat försöka trappa ut pga dess benägenhet att skjuta igång manier som jag gärna vill undvika.

Väl hemkommen upptäcker jag att venlafaxin är en av de värsta medicinerna att sluta med, med  utsättningssymptom värre än för både benso och morfinderivat. Och den utsättning ska jag sköta via vårdcentralen där specialist kunskaper inom psykofarmaka och psykiatri knappast finns att tillgå. Hurra!

Venlafaxin är en kemisk förening med antidepressiv verkan tillhörande kategorin SNRI. Efexor är en riktigt potent SNRI, om man jämför efexors struktur och kemiska namn med tramadol så är dom väldigt lika uppbyggda därav kan man få grymma biverkningar likt opiat avtändningar.

Om du har använt Efexor och tvärt slutar med det kan du få kortvariga och långvariga utsättningssymtom:

    * Yrsel,
    * känselrubbningar t.ex. myrkrypningar,
    * sömnstörningar,
    * mardrömmar,
    * ångest,
    * huvudvärk,
    * svettningar,
    * illamående,
    * känslosamhet,
    * led- och muskelvärk.

Utsättningxsymtomen kan vara från en vecka till två månader. Man brukar rekommendera att man gravids minskar dosen istället för att stoppa tvärt. Om man har stoppat tvärt, och får svåra symptom, kan man ev. återgå till full dos och sedan minska dosen gradvis. (http://web4health.info/sv/answers/bio-effexor-side-effects-withdrawal.htm)
Vanliga utsättningssymtom: yrsel (känsla av ostadighet, balanssvårigheter), känselrubbningar såsom myrkrypningar, brännande känsla och, mindre vanligt, känsla av elektriska stötar (inklusive sådana känslor i huvudet), sömnstörningar (med livliga drömmar, mardrömmar, oförmåga att sova), känsla av ångest, huvudvärk.

Mindre vanliga utsättningssymtom: illamående, svettningar (inklusive nattliga svettningar), upprördhet, tremor (skakighet), förvirring (känsla av att vara förvirrad eller desorienterad), emotionell, känslomässig instabilitet, synstörningar, hjärtklappning, diarré, irritabilitet. (http://www.terapisnack.com/topic/efexor-3)

Topp-lista på de läkemedel som har fått flest rapporter om utsättningssymtom

1. Paroxetin (Seroxat) AD 2003
2. Venlafaxin (Efexor) AD 1058
3. Alprazolam (Xanor) BDZ 842
4. Sertralin (Zoloft) AD 585
5. Hyoscin (Egazil) Tarm 519
6. Fenfluramin (Fenfluramin) Cent.st. 450
7. Fluoxetin (Fontex) AD 402
8. Tramadol (Nobligan) Opioid 389
9. Fentermin (Fentermin) Cent.st. 371
10.Metadon (Metadon) Opioid 316
11. Lorazepam (Temesta) BDZ 282
12.Dexfenfluramin (Dexfenfl.) Cent.st. 277
13. Diazepam (Valium) BDZ 192
14. Triazolam (Halcion) BDZ 188
15. Clonazepam (Iktorivil) BDZ 112

Förkortnigarna betyder:
AD – Antidepressiva läkemedel
BDZ- Benzodiazepiner
Cent.St -Centralstimulerande/bantning
Opioid – Starkt smärtstillande läkemedel

Röster om venlafaxin/efexor:

”Utsättningssymptomen är inte att leka med kan jag tala om. Tydligen värre än att sätta ut heroin. Jag hamnade på akuten rätt snabbt.”
”Jag har ätit Venlafaxin 75 g i tre månader, nu halv dos i en månad och sen fyra dagar helt fri från V. Fy JÄVLA h-e. Detta är inte roligt. Tag aldrig detta skitpiller. Bättre att skalla ansiktet i en vägg direkt. Jag behöver hjälp på riktigt. Har två små barn men kan när som helst skada mig själv. Hur kunde det bli så jävla sossigt i min hjärna. Är det Juholtefekten? Balanserat? Knappast”

”Så kontentan är att när man efter att ha mått dåligt av en medicin, ska avsluta sin behandling, får man utsättningssymtom som gör att man tvingas äta narkotikaklassad medicin, som sedan i sin tur har abstinensproblematik, och att man slutar tillslut i en virvel av ångest och depression och orolig tarm. Tack för den, sjukvården! Ett, två, tre, på listan.”

Ja, hurra var det va?! Men det är ju inte säkert att jag kommer få alla symptom. Har ju bara halverat dosen ännu, men fan vad kroppen darrar och skakar och svettas och lever sitt eget liv. Och huvudvärken, ja den är också intressant, för att inte tala om muskelvärken och mardrömmarna och den känslomässiga instabiliteten som leder till ett pärlband av vredesutbrott för minsta lilla motgång. (VA? SPILLDE DU LÄSK PÅ MINA PAPPER? VAVAVAVA? AAAAAH DU SKA DÖÖÖÖÖÖ!) Men värst är nog synbortfallet som hoppar på en ibland, bara sådär, så att man liksom inte riktigt ser ut genom ögonen för att det gör så ont bakom dom. Men det här får jag ju ta upp med vårdcentralen. (Jag är INTE bitter! Nej, nej, nej!)

Och när jag kommit hem  efter en vecka bakom lås och bom, och öppnar kylen: Tom! (Vad annars?) Och vad var nu det viktigaste när man mår dåligt i själen…? Joooo, sömn OCH mat. Ja. Jaha. Och hur mycket pengar har jag på kontot? Minus 52 kr. Mhm. Jaha. Jaja. Och när hade soc tid att träffas för ett möte angående ekonomi och stöd till ett akut psykfall som inte är förmögen att ta hand om sig själv och knappt kan klara sig själv i vardagen? Om en vecka ja. Så jag får tigga mat, som en fucking hemlös, tänja på de vänskapsband som redan är uttöjda till bristningsgränsen, krypa, skämmas, be.

Och den enda instans som BRYR SIG är, ja håll i Er, det är AF-REHAB! Arbets-fucking-förmedlingen. Där jag går för att göra en utredning om vilken arbetsförmåga jag (inte) har. Där såg Dom, Dom fattade, Dom brydde sig. Inte kunde man utreda min arbetsförmåga när den så uppenbart tydligt var noll, noll, noll. Heeeerregud! Sara kan ju inte hjälpa sig själv just nu, hon är ju sjuk! (Va? Är jag? Nu igen? Åh typiskt.) Måste ordna ett möte med psyk och försäkringskassan (för jag ska ju vara sjukskriven, hallå???) och soc och alla andra som är engagerade i Sara-problemet. Och jag tittar förvirrat på, med förnekelsen ringande i öronen: Jag är INTE sjuk. Det är INTE synd om mig…

~ av S på september 6, 2011.

Publicerat i Att leva ett liv inte vinna ett krig?, Ångest, Bipolärt, Jag är inte upprörd, jag är förbannad!, Living on the borderline
Etiketter: abstinens, af-rehab, antidepp, öppenvården, benso, diagnos, Efexor, huvudvärk, mani, mardrömmar, morfinderivat, muskelvärk, opiat, psyk, psyket, psykofarmaka, PTSD, samsjuklighet, sjuk, slutenvården, SNRI, SOC, svettningar, synrubbningar, utkastad, utsättning, utsättningssymptom, vårdcentralen, venlafaxin, yrsel