Persienner av plast (Jag behöver ingen nu)

När natten flyr lättsamt in under sängen
bultar mitt hjärta sorgset i någons hand,
ett sånt hjärta som inte släpper någon nära
ett sånt hjärta som man kanske tappar bort ibland

Men jag, jag behöver ingen nu
Det gör ont fast på ett nytt och konstigt sätt,
Verkligheten blir liksom klar och ren
låter sorgen glida över min kind så lätt, så lätt

Ingen annan behöver se mina tårar,
dom är bara för mig,
och jag reser mig långsamt upp igen,
det var jag som tilllät dig att såra mig

Och nu vill jag inte vända mig om
jag vill göra om alla mina misstag igen
Mitt hjärta tål att gå sönder,
och tårarna vet jag att dom torkar till sen

Glömskan målar över min förnedring
så jag låter vattnet skölja bort din blick
vissa saker förlorar man och vissa ger man bort
kniven i ryggen svider bara i några ögonblick

Och dagen gömmer sig bakom persinner av plast
men jag, jag ångrar ingenting
jag tappade bort mitt hjärta i natt
kanske betydde det att jag ville va’ din?