Älskar du mig mer om du får knulla nu?

Lyssna, förstår du inte? Jag är rädd. Rädd. Men det är dig det är synd om nu? Stackars dig som har en tjej som inte vill knulla…

Jag hatar sex. Alla falska prestationer som förväntas. Orgasm för någon annans skull, aldrig för min. Att spela kåt och villig så att någon kan älska en, för en natt, en timme, tio minuter. Jag har lyckats anamma en förvrängd och skev syn på samlivet mellan parterna i ett förhållande; att alltid ge och aldrig ta, och jag ljög ju så bra, låtsades så att det blev nästan verkligt. Men för mig handlade sexet om någonting annat, barnet som tigger inuti: älska mig, snälla älska mig. Älskar du mig mer om du får knulla nu?

Den egna lusten, den som fanns, men som fick se sig besegrad av viljan att vara till lags under vägen mot vuxendomen. Plötsligt var stunderna under täcket en teater, jag anpassade automatiskt mig efter outtalade önskemål, den perfekta älskarinnan, allt för att bli som dom där tjejerna som killarna skröt om, dom som alla ville knulla. Bra i sängen = bra flickvän, så såg ekvationen ut i mitt huvud. Solklar, tveklöst, livsviktigt. Att vara någon som andra ville knulla, men nödvändigtvis inte fick, det var en komplimang, ett hedersomnämnande. I mitt huvud.

Fast egentligen handlade allt om kärlek och närhet. Med mig som ett skolboksexempel för den uttröttade klichén att tjejer ger sex för att få kärlek. Knulla för att bli älskad, ge och ta, allt för att bygga på det falska självförtroendet och gömma hålet som gapade men inte fick synas. Jag slutade att vara människa och blev en inställsam sexdocka, alltid redo att vara till lags, så fort någon form av sexuell verksamhet blev aktuell i mina förhållanden. Men det var inte så att jag led, tvärtom, jag fick ju något som jag värderade högre än orgasmer och välbefinnande- nämligen uppskattning.

Ännu en av mina livslögner punkterade alltså. Lögnen om sex. Och man måste tycka om sex. MÅSTE. Och gör man inte det så är man är dålig i sängen, då är man en sån där död fisk-tjej som ligger platt och livlös som vassa tungor öser förakt över. Men förmodligen så är det ärligare, att ligga platt och åtminstone inte låtsas. Ändå, sex blev inget jag prioriterade för egen del helt enkelt, varken bu eller bä, neutralt laddat. Jag kunde både ha och vara utan. Men om man lever i ett förhållande så finns det ju viss risk för att ens partner är sugen, och jag har jag ju varit mer ihop än singel så jag har hunnit knulla en jävla massa. Kåt och glad, fast nästan aldrig kåt.

Och alla andra jävla tjejer var ju fan kåta jämt, enligt Slitz, enligt veckotidningar, enligt porrfilmer som jag aldrig tittade på men fick höra om. Fan, vad var det för fel på mig? Men jag begravde lögnen och levde vidare, sex är ett litet problem när man försöker att låta bli att dö dygnet runt, och när man inte vill dö då vill man ju vara glad och inte tänka på såna små skitsaker. Ändå, i bakhuvudet ekade rösten som hånskrattade att jag inte var bra nog, inte snygg nog, äcklig, äcklig, äcklig. Men jag hade min sexuella världsbild klar ”kåt & villig” var positiva ord, att okända killar ville bjuda hem en på sex var inte otrevligt utan smicker.

Tills dess att jag träffade min Han, (aldrig mer) Min Alkoholist. Han ställde världen på ända, fastslog att Slitz-brudar bara dög att sättas på inget annat, ingen kille ville han en sån tjej. Ingen kille ville alltså ha en sån tjej som jag haft som förebild fram tills då. Det blev ett nytt regelverk med förklaringar som att ”vissa tjejer duger att knulla men absolut inte för förhållande”, varför då? Jag förstår inte? ekade det i min hjärna men jag vågade inte fråga, rädd för svaret. Och jag blev förvirrad när kort kjol på krogen byttes mot byxor så att inte jag skulle se så lättfotad ut. Varför då? Undrade min hjärna igen men utan att få svar. Och så var jag Hans ägodel, som inte skulle inbjuda andra killar till sex.

Men för Honom var sex VIKTIGT. Ville han ligga så MÅSTE Han få ligga. Ett förhållande utan sex går inte, och helst skulle det ske varje dag. Som alltid så var det ju nytt och spännande i början, så då gick det bra och jag var helt med på samlivets villkor. Dock dränktes lustens låga helt när jag upptäckte att jag satt fast i Hans nät och inte kunde komma loss, när verkligheten hade ramlat ner i min skalle och jag lagt mig platt mot golvet. Sex på kommando, annars var jag elak och bara tänkte på mig själv, annars kunde Han lika gärna skicka efter en thaihora att knulla med och jag drogs med i den gamla strömmen av oduglighet och gjorde vad som krävdes för att komma därifrån. Ligga eller bli utbytt? Svårt val, knappast.

Fast om Han var full räckte det inte med ett ”NEJ” alla gånger. Trots att jag betvivlar att Han ens kunde minnas nattens aktiviteter dagen efter. Och när Han var full kunde Han hålla på hur länge som helst, tills man blev sönder medan man räknade till hundra om och om igen i huvudet. Fast vinningen var ju större än priset, tyckte jag då.

 

Idag har jag snubblat på sex-livslögnen igen. Den verkar omöjlig att begrava, eller så beror det på att jag för tillfället mår så bra att jag har tid att grubbla på lite mindre problem, nu när jag inte är upptagen med att ligga platt eller bara dö. I alla fall så har den hoppat på mig igen. För jag har ju ett förhållande. Och i förhållanden ska man ha sex. Problemet är att kroppen minns det som hjärnan har glömt. Sex har bytt kategori från neutralt till farligt. Det är ju ändå bara på någon annans villkor, alltid för den andre, aldrig för mig. Trots att jag låtsats att det, nästan, alltid varit på samma premisser tidigare då jag behärskar sex-skådespelandet till fullo, ständigt oroad över att inte nå det klimax min partner så gärna ville ge mig, för att vara duktig på att knullas, värd att knullas.

 

Och nu är jag tillbaka på ruta ett, med neutralt inställd kropp med en ytterst fientlig hjärna. Och en Älskling som gärna vill ha sex, typ ungefär varje dag som vi hade i början när jag var nyförälskad och ”gratis”-kåt. Och jag som skriker ”NEEEEIIIJJJJ!” så fort jag hör ordet och springer åt motsatt håll. Och Älskling som blir irriterad. Och jätteirriterad om jag föreslår att han ska roa sig själv. För han vet ju att jag vill, och jag förklarar att ja, min kropp kan övertalas, men inte min hjärna den är ju rädd och det är den som bestämmer över kroppen. Och nu är jag rädd. Och skäms. För att jag inte hittar lusten. För att Älskling inte får ligga. För att jag är äcklig…

 

 

~ av babyborderline på mars 30, 2011.

4 svar to “Älskar du mig mer om du får knulla nu?”

  1. Gud!
    Det var länge sen jag läste här, förlåt.
    Jag läser inga bloggar längre (vet inte varför fkt)
    FORTFARANDE blir jag sjukt chockad när jag läser det du skriver, du skriver ju om mig!
    Älskar ditt sätt att skriva, jag känner det som om jag satt och läste mina egna texter om mina sex-problem.
    Usch…kan du inte prata med din läkare om dom problemen så han/hon kan få bort det ”äckliga” i det?
    Jag har kommit in på det med min läkare sist, jobbigt men det måste ut. Det måste bearbetas.
    Hoppas du får hjälp.
    Kramar till dig gumman

  2. Jag är likadan.
    ”Ställer upp” för andras skull.
    För att det är det som förväntas.
    Jag gillar inte sex, för mig är det ett ”måste”.
    Och det är få som förstår vad man menar när man säger något liknande…

  3. Jag är en kille, typ äldre. Och jag har inte haft något större intresse av detta område på många år. Eftersom jag är kille och inte intresserad av sex så behöver jag inte oroa mig av att bli utsatt av det heller.

  4. Eftersom jag är nyskild och har plötsligt fått massor av tid för att analysera mitt äktenskap och vad som gick fel där, då stötte jag på denna sida av en slump. Jag måste medge att det du skriver fick mej tårögd. Jag är säker på att du är fullkomligt normal, men har haft en totalt empatilös karl. Jag vet inte om du fortfarande har honom kvar eftersom jag inte klarade av att läsa hela din text, men jag hoppas att du har lämnat denna karl åt någon likasinnad kvinna. Du har helt rätt uppfattning om vad kärlek, ömhet och omtanke innebär. Jag hoppas verkligen att det har eller kommar att ordna sig för dej, för du verkar vara en så underbar kvinna. Mina sexbehov är obefintliga nu… Varför? Jo, för att sex ÄR kärlek, och kärlek är kravlöst. Så är det bara. Lycka till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: