Trying to kill the past

Ja, jag har läkt
såren har blivit till små vita streck,
ett för varje sorg,
och för varje bortglömd blodfläck

Fastän tiden är så långt borta nu,
jag hör Hans tankar tyst ändå
alltid domare och bödel,
smärtan jag aldrig kunde förstå

Och nu har jag fastnat i dina andetag
rivit upp din själ med mina sår
men du ser inte det falska och det fula
försöker hjälplöst att förstå det som inte går

Men jag har ärr som brinner än
och en smärta som ruttnar inuti
mina ord trasslar in sig i din tunga
i tomheten som jag inte kan låta bli

Älskling, jag faller av din piedestal,
hjälplösheten hårt om min hals,
älskar du mig,
eller tänk om du inte älskar mig alls?

Jag försöker att döda det förflutna,
jag trasar sönder alla minnen,
men hur förlåter man allt som gjort så ont,
jag litar inte längre på mina egna sinnen.

När du håller mig för hårt,
det är min frihet som du stjäl,
sliter du vingarna av fågeln,
dräper du dess själ

Vad vill du att jag ska säga?
För vi, vi vinner ingenting,
kanske är det jag som inte går att rädda?
men jag släpper aldrig taget, någonsin.

Så sparka inte på mig när jag ligger,
det är bara du som får se mig sårbar,
bryt inte sönder mina vingar,
låt mig flyga, jag stannar alltid kvar.

Jag är din att förlora,
Jag kunde ha sålt min själ för länge sen
jag kunde ha krossat den mot asfalten,
om jag bara hade hittat den.

Men jag är obeväpnad nu,
mod är enda vägen att gå,
när dina lungor tar min luft,
älskling, mina läppar blir vackert blå.

Och min lukt, den är bara din,
ett hjärta som hittat sina slag
jag är ingen fjäril till din samling,
jag är bara jag…