Welcome to Borderline City!

Resultat: Grattis, du har ADHD!

Du har haft ett tufft liv, därför belönas du med högkostnadsskydd på amfetamin. Världen ser dig inte för den okoncentrerade, hyperaktiva, glömska och understimulerande bekräftelsetorsk du är, utan helt enkelt som en jävla damp unge. Tyvärr har denna diagnos fått en negativ klang under åren, mest på grund utav att man inte längre får aga uppkäftiga ungar som dig i skolan, utan istället kallar det ADHD och kostar på er flera miljoner i skattepengar om året.

Resultat: Grattis, du är BIPOLÄR!

Det sägs att alla mynt har två sidor, och ungefär så skulle man kunna förklara dig. Under vissa perioder är du extremt deprimerad medan andra så är du manisk, mot gränsen till euforisk. Hur fan nu detta går till förstår sig ingen forskare på och därför kommer du få äta litium resten av ditt liv. Och anledningen till att du måste käka ett grundämne som kommer att göra dig mer eller mindre hjärndöd är för att du troligen (enligt statistiken) kommer försöka ta livet av dig.

Resultat: Grattis, du har BORDERLINE!

Du passar inte in i något av psykets ytterligheter och därför har du fått denna diagnos. Du jagas av en kronisk tomhetskänsla vilket gör att du inte skapa dig en egen identitet, ditt humör skiftar femtusen gånger om dagen, du har konstant ångest o.s.v. Men det finns lite glada nyheter också, du kommer troligen börja medicineras med benzodiazepiner vilka du kan missbruka ett tag innan du, enligt statistiken, tar livet av dig.

Och det värsta är, att bakom sarkasmerna, så har ju  Facebook rätt ffs! Är inte samhällets syn på psykisk sjukdom mer eller mindre nonchalant besvärad; kan inte alla bara sluta må dåligt nångång? Vi vet inte vad vi ska göra med er och vi vill inte lägga pengar på att ta reda på det heller. Seså, hoppa in i gaskammaren och gör er själva och omvärlden en tjänst… Upprepa nu: ”Jag är psykiskt sjuk, jag kostar samhället miljoner. Jag ska äta mina mediciner utan att ifrågasätta eller tänka och helst tacka nej till högkostnadsskyddet, men jag får för fan inte börja missbruka dom. Jag ska acceptera att bli betraktad som en bångstyrig dampunge/ett psykfall/en samhällsparasit som har sig själv att skylla (man kan faktiskt välja hur man ska må, jojo, sådeså). Sedan ska jag följa statistiken och skynda mig att likvidera bort min besvärlighet, så att alla friska människor kan få ta del av de miljoner som har slösats bort på mitt hopplösa fall…”

Nej, jag är INTE bitter…