Hur vet vi att kärleken inte är en demon?

Som du vände världen,
kastade allting upp och sen ner,
skar igenom luftbubblorna i plasten,
sliter luften ur mina lungor varje gång du ler

Snurrar stilla lögner i ditt blöta hår,
låtsas att vi äntligen älskar oss själva nu,
eller vänta på att jag slår sönder dina drömmar,
krafsar, klöser dina vingar mitt itu

Viskar att jag förändrade din värld,
som om jag är bara din,
du tror att du har sett allt
men du har nog inte sett nånting

Jag rusar ifrån dig också,
förminskad i dina överlägsna kvarter
men dina fötter, dom flyger en meter över marken
varför ser du inte demonerna, dom som hånler?

Ackompanjerar du bort grumliga drömmar,
till en sliten myt, en sedan länge bortglömd luftgitarr
mina lögner dom är ingenting för fantasin
skakande fingrar trasslar in ditt plektrum i mitt virrvarr

Vem vill du nu att jag låtsas att jag är?
när jag tänker för högt och skrattar fel
alla mina tårar som är fulla med hål,
Jag har blod på mina händer, men du bara ler och ler och ler

Kniven i lungorna, rör den inte nu
och spegeln, jag har gråtit färdigt framför den,
för vem är inte vacker i ovissheten?
Så stäm om dina fingertoppar, spela våra tårar ostämda igen

En fläckfri hjälte i en lika felfri värld,
tystlåtna ackord kan inte bitas lika lömskt som sorgsna ord
Om jag drömmer oskyldigt på ditt bröst om natten
vem dränker då kylan när mitt hjärta expanderar i ditt blod.

Men om jag tänker dina tankar och skrattar lågt,
då är det din godhet jag springer ifrån
för jag har smaken av ditt blod på tänderna,
och hur vet vi att kärleken inte är en demon?