The hardest part

And the hardest part
Was letting go, not taking part
Was the hardest part

Jag är någon annan, inte den dom ser. Utanpå är lögn, hur kan så mycket rymmas därunder, helt omöjligt. Inuti mitt huvud är världen så mycket vidare, och djupen är gränslösa. Ändå, tidvis, allt blir liksom platt, en ensam bild byggd av pixlar på en skärm. I’m denial’s bitch. Men jag hör hur dom vaknar därunder; på andra sidan skinnet frustar själen lyckligt och blodet kluckar, gurglar, skrattar hest. Som solen äter snön i vägrenen i april, värmer upp allt förfryst till dynamik och uppståndelse. Årtionden av köldpinade isberg som måste stöpas om till tö, men svårast av allt letting go, not taking part. Jag ska sakna honom imorgon också, men jag ska släppa, släppa, släppa nu. Jag kan inte komma tillbaka mer. För inuti mitt huvud är världen en annan, där är jag så mycket mer.

And the hardest part
Was letting go, not taking part
You really broke my heart