Jag vill att du lämnar mig nu

Lyckligheten. Hur långt räcker livet? Kanske jag också. Kanske kunde jag äntligen få rulla ihop mig i tryggheten sen? You’ve got a way to keep me on your side, You give me cause for love that I can’t hide, For you I know I’d even try to turn the tide, Because you’re mine, I walk the line.

Till slut blev tiden mogen, som fallfrukt fångad av skakande händer. Skrek jag stopp och belägg då? Blev jag min egen gränspolis sent omsider? Jag släppte in Honom över tröskeln en natt, tände hoppet som vanligt, spelade med i Hans spel en stund. Sömn på Hans bröst, våra kroppar tätt intill som om passade ihop, men friheten, den gömde sig under sängen. Som om binder Han mig med silvertejp, i samma stund som Han fångar mig med blicken, jag blir till fast, omöjligt att fladdra med vinden, ligger stum med sorgen i halsen och lyssnar efter livet som viskar utanför. Men ändå, våra kroppar smälter alltid samman, Han bygger låtsastryggheten som Han vet att jag åtrår, spelar skådespel jag inte kan neka biljett till.

Och jag kämpar mot lurendrejeriet, inte Hans utan mitt eget, inte tro, inte gå på, inte köpa. Minnas smaken av instängdhet och avklippta fågelfjädrar på tungan, erinra mig sinnets bedrägeri. Det visade sig att den natten, Han drömde om ett sen där jag stöpts om i form, där vi fortsatte vårt låtsasliv, medan jag drömde om vingar och gränslös rymd. Inte ens där kunde vi mötas, förenas i en samstämd känsla av verklighet. Och Hans välvillighet sinar ju alltid i sinom tid, så då blir bara ilskan och avskyn kvar. Men har man ljumma tankar om frihets rymd färskt i minnet så kanske man inte tolererar allting som förut, kanske sväljer man hårt och tvekar nån sekund, innan man säger, utan att darra på rösten; Jag vill att du lämnar mig ifred nu.

Kanske fattar man beslutet som är oåterkalleligt, kanske håller man förtvivlad fast i sitt tafatta yrkande, kanske bränner sorgen upp hjärtat utifrån och in. Kanske lyckas man, so far so good, kanske står man fast som en staty i givakt, men kanske inuti kvider allt och har nästan glömt rymden redan, kanske måste man hålla fast sig själv jättehårt för att inte rusa tillbaka in i elden. Kanske är sorgen det största, alla tårar som aldrig fått falla, all kärlek som aldrig nått fram, som fastnat i någonstans, ‘return to sender, address unknown, no such number, no such zone’. Kanske sörjer man ett skeende som aldrig fick förvildas, kanske sörjer man en förminskad tid, en del av ett förbrukat liv.

Sedan kan det hända att man har sovit ynkligt om natten, skrattat om dagen, glömt allt, glömt bara det som gjort så ont, kommit ihåg allt vackert, kommit ihåg smärtan. Kanhända har Han använt alla sina kort, säkert förbryllad över situationens utveckling, sårad stolthet och förakt; sms med panikslagna hot om döden för min nya ‘pojkvän’, kärleksförklaringar, uppriktighet, bitterhet, fyllestavade, patetiska, hotfulla, sårbara, svaga, föraktande. Han är bara liten och rädd. Och jag har ingen ny pojkvän, jag har inte, ingen, ingen alls. Men jag kanske inte bryr mig om att försvara, förklara, svara, bara i huvudet, där ingen ser.

Är jag stark nu? Har jag vunnit en strid? Priset för friheten har jag ännu inte börjat amortera, intensiva stunder av sorgsen smärta, molande minnesbilder av en annan tid, impulsen att sträcka fram en hand, att röra vid en sanning som aldrig faktiskt fanns, Hans hand i min, poff, borta nu. Var det mitt fel? Skrika åt sig själv, inte gå DIT, släpp mig, nej inte DIT. Jag återbetalar sekunder och minuter av mitt liv, försöker förtvivlat hjälpa mig att förstå vinsten, vinsten i att få plats med mina vingar. Men sorgen är ett skynke över mina ögon hela dagen, så jag betalar av, ända tills betalningsplanen är slut.

You say you’re lookin’ for someone
Who’ll promise never to part
Someone to close his eyes for you
Someone to close his heart

Someone to die for you and more
But it ain’t me, babe
No, no, no, it ain’t me, babe
It ain’t me you’re lookin’ for, babe

No, no, no it ain’t me, babe.

~ av babyborderline på juli 10, 2010.

2 svar to “Jag vill att du lämnar mig nu”

  1. Du har ett sätt med ord som fångar mig, ta hand om dig.

  2. Åh jag älskar både Dylan och Cash, ovärdeliga. Du skriver så vackert, önskar dig att du mår väl🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: