Jag drömmer om en framtid utan dig

Sorgen i hjärtklaffarna, hugger sönder diafragman i små, små bitar, chop, chop, chop. I ain’t no hero. Klöser, sliter, tuggar, genomborrar hjärtmuskulaturens fogliga kapillärer. Minnen från förr, ännu tidigare, innan, före Allt Som Hänt.

En kväll med regnpärlor i rufsigt hår, fötter som dansar i leran till ostämda gitarrer, trängsel, en fläkt av någons after shave, kajalspår på kinden. Kroppsvärme, ölvärme, armar och ben mot varann, mer kroppsdelar än vad som lagligt får framföras i ett vaxat fordon. Lyckliga tillrop och nyfinnande av bekantskaper som frusnat till, kramar, glädje, ett förlorat liv. Erinran av då, när jag var Någon Annan, när jag lugnt skvalpade i trygghetens hav, som om rädslan hade drivits på flykten. Nästan som Då, innan jag behövde vakta mina rörelser, censurera och hemlighålla, undvika att trampa på fel tå, medveten om att Storebror Ser precis jävla allt.

Och skammen som vaknar efteråt. Dunkar mot pannlobens insida i takt till basgångarna i hopplöshetens musik. Smärtan, så ren och klar, porlar ner i en fjällbäck som mynnar ut ovanför mellangärdet. Men tårarna, som vägrar att falla, dom som hänger sig kvar i ögonfransarna likt skärvor av is, förblindar men väter inte någons skjortkrage ikväll.

I am a bird now. Men kommer för mitt liv inte ihåg hur man lyfter, seglar, svävar. Sorgen, den är i vägen, tårarna sitter fast i halsen, jag kan inte flyga med dom. Jag vill tillbaka genom tiden, till Då, när jag var Som Förut, jag minns det nu, smaken på tungan av liv och framtid. Friheten genom håret, löv och visset gräs under fotsulorna, kylig andedräkt under vingarna. Som jag svävade. O ja, som jag svävade.

Allt hitintills har varit en lögn. Ett försök att paketera in, sluta om, tejpa fast. Sorgen och smärtan är min, they all were simple razor lies, mitt, mitt, mitt. Där i mitten, mitt centrum av allt, där är mitt liv bara mitt. Jag ska alltid minnas, aldrig glömma, allting vackert jag fått. Fan jag ska ta emot, all förtvivlad saknad, allt besudlat samvete, all blottad sorg, jag river ut fuskbygget, alla jävla halvfärdiga väggar, isolering och armeringsjärn. Lämnar plats för Något Nytt. Måste läka, bli Hel och Sann. För i helvete, gå, gå, gå. Släppa ut Lilla Ego, släppa Hans hand.

Men utsidan, iskristall-tårarna, ögonens vaksamma vemod. Det sitter hård, det sitter fast. So fly away, hold my hand, feel the wind, take the sky. Låt mig, låt mig, låt mig komma ut. Jag vill vara sårbar nu. Jag hade ju bara glömt bort, förlagt allt som spelade roll, förnekat med huvudet djupt nere i sanden. Krossar man skalet med ett basebollträ, i ett moln av gipsflisor och damm, slå, slå, slå tills alla bitar är sönder och av. Watch me fly ill take you there to see.

Åh jag drömde om en framtid som glömmer
Och jag drömmer om en framtid utan dig

Håller du mig kvar i nått jag lämnat
Du håller mig kvar i nått jag lämnat, för länge sen