Intoxikation
Ursäkta. Jag är för upptagen med att hålla på med att inte dö.
INTOXIKATION
Jag kan inte släppa, han är ett gift i mina ådror,
som en förbannelse måste jag nära tätt intill.
Hans röst i telefonen,
blottar mig för döden,
väcker hungern i en påklistrade idyll.
En illegalt tjusande drog på otillåtenhetens marknad.
En marknad som dränker sorlet med morfin,
låter jag Svara Änkan smeka mig över ljumsken.
Hans fingrar penetrerar kamouflerade i syra och bensin,
likväl, det är min extas, mitt ofrånkomliga pseudoendorfin.
Bemästrad av oskadlighetens sinnesro,
jag kan inte sluta, jag kan bara inte låta bli.
Själen är ett brännskadat barn som ändå inte skyr eld,
begraver vanmaktsanfallen i varmt och fogligt bedrägeri.
Kanske jag matar jag mig själv med arsenik,
kanske leker jag med andras liv,
kanske låtsas jag i alla fall att döden är vacker och vit.
Tar kolmonoxidens gas plats i blodets cirkulation,
blir Hans röst ett återfall, ett toxin ombildat till lydighetens medicin.
Och jag kan aldrig värja mig, Han är ett mönster i en väl inövad rutin,
dirigerad av själen som omutligt kräver sitt elixir fuktat i vin.
Det är en våldtäktsdrog, hembränd metanol, kaliumcyanid och
isopropanol, det är en utopi dränkt i molnfri alkohol.
Det är en avtänd elegi som penslar tungans insida med DDT,
men bakom spegeln åtrår jag Hans insida,
Hans insida som ler, när jag ber om mer.
Munnen smakar svart av syrligt dioxin,
låter Hans svidande morfin äta sig in genom en långsint kanyl,
När hungern somnar sorglöst intravenöst,
ignoreras det samvete som har ansökt om, men inte beviljats någon
asyl.
Bedövning, benådning, bara en tyst berusning till,
Hans förgänglighet rinner liksom thinner,
när jag famlar efter Hans hesa händer genom telefonen,
Hans doft späder ut min trasiga färg till en abstinens med
sagoskimmer.
Verkligheten är psykofarmaka begravd i kött och blod,
där man kallsinnigt skyddar en förorenad, drömsk hallucination.
Min vedergällning blev att svika andras ord,
mitt fördärv, jag åtrår hest en vansinnig letal intoxikation.
Det är Hans förgiftande rus och mitt fruktlösa skadade bruk,
nästa sekund, för många minuter, tiden skenade bort till slut.
Jag balanserar på Hans nåder,
en psykotisk chimärs sista spruckna opiumros.
Förbannelsen är kärlekens,
och epilogen är en ensam överdos.
Welcome to Borderline City! 
Hej gumman, vad otroligt vackert du skriver…
jag undrar om det här kan vara ngt för dig??
Jag och några tjejer till har fått idén att skriva en bok med sasmlade texter och erfarenheter om Borderline och undrar om du och alla andra med diagnosen är intresserade att vara med??
Man får självklart vara anonym…*L*
Kolla in inlägget här:
http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14386251
Stora kramar
soet!! många kramar, du e bäääst
Tack så mycket för dina fina ord. Känns så viktigt att min blogg förmedlar och hjälper. Ibland känns det som om jag skriver för blinda ögon. Därför betyder din kommentar jättemycket.
De kommer att blir så. Jag var med fast i ett mörker som jag trodde skulle vara för evigt. Andra sa att det skulle bli lättare…men hur ska man själv känna det när varje minut är en kamp?! Men kampen är det som tar en vidare. Kämpa på och du kommer nå ljuset i din tunnel också.
Varmaste kramar!
Du anar inte hur mycket dina kommentarer hjälper mig, TACK!
Jag vet inte vad jag ska skriva om din dikt.. Jag valde själv den enkla vägen istället för att fortsätta kämpa själv så valde jag bort mig själv, valde de istället. Men skriv hela tiden om hur mycket du behöver honom och hur du inte kommer klara dig utan honom, skriv såååå mycket om det att det tillslut känns så söndertjatat att du bara vill gå vidare. Det kanske inte hjälper, för det här är inte vilken enkel sak som helst, det vet jag. Men vem vet, kanske hjälper det dig? Kanske hjälper det dig att gå utanför dig själv och se ”förhållandet” för vad det är.. Men jag vet inte vad jag ska skriva förutom det för jag har själv inte listat ut vilket som är bäst, stanna kvar i tryggheten och hata sig själv eller möta det okända och riskera att det blir så mycket värre. Som du skrev till mig; När du är redo kommer det.
Kram
Sara