Sviken och bedragen

Han lovade mina ögon rakt in  att sluta med sin ”lek”. Givetvis trodde jag Honom inte, men jag hoppades som den vanvårdade byracka jag är att husse skulle ha blivit snäll.

Han hade varken blivit snäll eller slutat, Hans nyskrivna ord stoltserade som neonpelare mot natten; ”du blir bara vackrare och vackrare, gillar dina nya bilder, kan skicka bilder om du vill på mms”. Som svar på Hans ”favorittjejs” (som Han har tänkt att dejta) oro över mms:ad bild till Honom då hon fortfarande är ihop med sin kille och inte vill vara dum mot sina barn: ”var inte orolig, ingen vet….jag vill ha dig….jag vill prova…inget har förändrats….jag ska sluta snusa”.

Aj. Orden har vassa kanter. Världen ramlar upp och ner, igen, igen, alltid igen. Jag knuffas ut från klippan, nedför stupet. Studsar mot jordiga stenar och grusig sand.

Sms-kriget inleds härmed och arga klusterbomber av anklagelser och skuld viner kring öronen. Och det finns inga potentiella vinnare, bara trasiga förlorare som kastar fuktig sand på varandra med ett barns hängivenhet.

I ett fåfängt försök att låtsas att jag hade goda avsikter for jag till Hans hus för att ”lämna” lite saker som var Hans (inuti mig hoppade byrackan vildsint och vrålade ‘älska mig husse, älska mig!’). Dörren var låst och öppnades inte av fingret på dörrklockan så jag kikade in genom köksfönstret mot diskbänken där ett tiotal tomma starkölsburkar rumsterade på diskbänken medan Han låg i sovrummet, fullt påklädd, och sov djupaste supa-bort-ångest-sömnen klockan 17.23 på eftermiddagen. Bedövad lämnade jag Hans saker utanför dörren och irrade hem.

Och jag föraktar mig för att jag hoppas. Jag hoppas att Han ska förstå. Att Han ska bli till den jag trodde att Han var. Att det som jag trodde var ‘vi’ inte ska ha varit bara en rökig chimär som försvinner när man rör vid den. Jag valde Honom, Han blev medlem i mitt lag, Han fick husse-rollen tilldelad med medföljande lojalitetsgaranti. Byrackan är en enmanshund som håller fast i utvald husse med dödlig envishet, valt är valt, man får nöja sig med det man har. Byrackan vill inte släppa taget, tänderna hårt runt husses byxben, svansen piskar hål i parketten.

~ av babyborderline på februari 6, 2010.

Ett svar to “Sviken och bedragen”

  1. DU ÄR INGEN BYRACKA! Gud jag blir så arg! Han kommer få vad han förtjänar, tro mig. Han kommer få tillbaka för allt han gjort mot dig! Han mår redan dåligt, ingen människa som mår bra beter sig sådär. Äckliga, fruktansvärda människa han är. Snälla förstå att du inte är hans ”hund” eller något annat. Du är en människa. En förståndig och väldigt intelligent människa dessutom och du förtjänar SÅ mycket bättre. Jag vill rekommendera en bok till dig. En ny jord av Eckhart tolle. Läs den om du har tid, den kanske hjälper något. Det hjälpte mig iallafall. Och du ska veta att vi är många på din sida. Jag känner inte ens dig men jag önskar dig verkligen lycka och framförallt kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: