Doggystyle
Jag har varit din skogsmus i smutsen,
vindlat bland skuld och bland damm,
jag har väntat lydigt på regnet,
jag har väntat lydigt medan ömhet förvandlats till sand.
Du har nog allt skönjt mig i din ögonvrå,
den sorgset fumligt tiggande hunden.
Metall som nöter hål i kall päls,
bedjande ögon som accepterat att vara evigt bunden.
En sen kväll bakom en annan tid, i ett annat liv,
sa nån att jag kan få precis vem jag vill.
Jag skämdes men famlade bland famnar,
då, när mitt koppel ännu räckte till.
Nu skyggar jag för röster i slowmotion,
och under bordet bor en sammetshund med söndrig blick,
Mina fingrar ville dansa i dess fuktig päls
även om den slickade smulor från golvet fast än du sa att den inte fick.
Många spruckna ögonblick ramlar sönder,
mina splittras över slitet läder-hundhalsband,
golvplankorna gungar rytmiskt,
kommer jag alltid när du ropar ibland?
Welcome to Borderline City! 
Dina ord är så vackra och sköra och gör så ont, men sluta aldrig skriva.
Hej! Läste igenom mina gamla inlägg där du lämnat kommentarer. Var bara tvungen att gå in på din blogg och kika lite, jag tycker om dina texter väldigt mycket, det är välskrivna.
Kram
Vad vackert! Jag gillar den verkligen. Uttrycksfull och stark. Att skriva är verkligen ett bra verktyg! Kram