Det är värre nu

Det är värre nu. Jag får kämpa så hårt för att hålla uppe fasaden tillsammans med andra; på jobbet måste jag gömma mig på toaletten när smärtan blir för ohanterlig, för att ingen ska höra mina tårar. Men det hjälper inte. Ingen dörr i världen kan skyla det som gror i mitt bröst. När min annars så glada person försvinner in i en dimma kantad av tomma ögon och uttryckslös mun, så vet jag att dom ser. Dom ser min ångestnervösa flackande blick och rastlöshetens irrfärd i kroppen. Dom ser hur mina axlar höjs upp till öronen och när min kropp försöker gömma sig genom att krympa ihop för att gestalta litenheten jag känner i magen.

Ett avgörande ögonblick tycks nära. Ett avslöjande om en nalkande katastrof. En katastrof som skulle kunna riva sönder allt jag har byggt upp, stämpla sinnessjuk i min panna för alltid. Jag känner hur jag får allt svårare att kontrollera mina impulser, kroppen vägrar lyda hjärnans nervinstruktioner och ignorerar förnuftets uppgivna röst. Jag är rädd. Rädd för mig själv.

Hans ord har flyttat in i mitt medvetenade. Fastän jag inte förstår varför följer jag Hans nycker och spel. Min enda livsuppgift är att inte göra Honom arg. Och jag misslyckas. Försöker igen, med än mer intensitet än vad som är möjlig att uppbåda, och misslyckas. Om jag misslyckas tar Han kärleken och tryggheten ifrån mig. Det får inte ske. Jag måste vara exakt och precis det Han vill ha. Jag måste ge Honom vad som än krävs för att inte behöva höra de orden han släpper lös när jag gjort Honom arg. På mina axlar vilar skulden, med dess klor djupt borrade in i mitt skinn.

 

Det finns ingen utväg nu. Hoppet är uppgivet, hjärtat bankar sig trött. Smärtan, skräcken, förtvivlandet, ångesten, rädslan, hopplösheten, desperationen och självföraktet har vuxit samman till en enda hänsynslös fiende, inför vilken jag står handfallen.

 

Svaljet blöder, och ropet på hjälp har tystnat.

~ av babyborderline på november 15, 2009.

6 svar to “Det är värre nu”

  1. Har saknat dig….
    Tråkigt att läsa att du mår så dåligt.

  2. Hoppas att du en dag kan göra dig fri. Känner med dig i något som finns även i mig. Skickar ett gäng kramar. Kanske värmer dom något!

  3. Lämnar en varm kram hos dig idag.

  4. Ojojoj.. du skriver för två. dig och mig. har du gått in i mitt liv? samma sak på mitt jobb.. men du.. vem är ”han”.. känner igen det där… inte göra arg.. rädsla, och samtidigt hatet.
    hör av dig..

  5. Det är inte svårt att förstå.
    Jag känner själv skuld för att andras ord om inte sårar nån annan än mig själv får mig att må uselt i veckor och månader.
    Man plågas, huvudet och själen splittras och det går inte att glömma bort. Närsomhellst bara kollapsar man när ingen ser.
    Värst av allt är när folk skyller på ”min dåliga självkontrol”
    eller att jag inte ”ska låta saker påverka mig”
    Av någon anledning så finns det alltid någon som känner att man har en svaghet och som vill såra miga
    för att trycka ner mig.
    Dom människorna som inte tål att jag är känslig
    för att jag ställer krav på dom.
    Alltid någon falsk vän som sårar mig bara för kunna bevisa
    att allt är mitt fel.
    Är man känslig så går det bara inte.
    Man behöver mer omtänksamhet än normalt
    och om jag inte får det så är man inte min vän.

  6. Hej min ve4n. Alltid skf6nt med lite ve4rmande ord=)!!!!! Kan verkligen behf6vas nu.Kanon med en massa pnsoertkertju=)))!!!!!!!! Kan alltod behf6vas de5 man tycker att man aldrig handlar se5 mkt men lik ff6rbaskat blir notan skyhf6g.Ha en go kve4ll!!!!! Kramiz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: