En massaker i ord
En ohejdad massaker i blod, en ohejdad massaker i ord. Kan inte stå på eller kvar eller ens upp. Faller, ramlar, trasslar. Tårarna, tårarna och hulkningarna, men värst är det desperata ylandet. Meningar hugger av min hals, satsdelar agerar bödel, betoningarna plågar. Men mest ont gör INNEHÅLLET, innehållet i varenda mening. Fy fan vilken jävla smärta, fattar du, smärta! Ren jävla skär upphettning över brinnande gas, förtvivlan över att aldrig lyckas, smärtan över allt. SE MIG, SE MIG FÖR FAN: Så här jävla ont gör det, 13 centimeter ren plågsamhet. Bloddroppar, sårkanter, det glänser i min hand. Ser du? SER DU? Så här jävla ont gör det. SÅ HÄR JÄVLA ONT!
Welcome to Borderline City! 
Du skriver HELT JÄVLA FANTASTISKT!!!
Din smärta blir min. Eller var den kanske redan det?
Kläds i ord, speglar.
Kram.
*kärlek och massa kramar*
det är helt otroligt hur du kan uttrycka dig med ord, jag tror inte jag läst något mer klockrent. du är finfinarefinast.
Önska jag kunde göra något för att hjälpa dig med din smärta.
Hoppas innerligt att du inte skadat dig själv. Har du folk i din närhet som finns där för dig?
Massa kramar
Tack för att du kikade in hos mig & att jag fick en kommentar 🙂
Jag läste nånstans i din blogg att det där med att lämna kommentarer inte är din starka sida… Inte min heller! Jag är nog typ sämst på det! Men jag läser alla som jag får. Och jag läser de bloggar jag fastnar för. Så jag kommer finnas här och läsa! Du verkar helt underbar. Hade jag varit intresserad av tjejer så hade jag nog varit lite kär i dig efter att ha läst din blogg *ler*
Sluta aldrig skriva på det härliga, ärliga och träffsaäkra sätt du gör!!!
Det är få förunnat att kunna uttrycka sig så.
Jag har inget vettigt att säga. Bortsett från att du skriver fantastiskt. Läser din blogg men kommenterar aldrig eftersom jag inte vet vad jag ska skriva.
Många har sagt det innan, men du skriver så otroligt bra att man blir mållös. Jag får tårar i ögonen när jag läser din blogg, för den är så vacker i allt det hemska. Du mer än duger, du lyser upp min dag för en liten stund, bara i sättet du uttrycker dig. Det kanske inte är någon tröst, men jag hoppas att du tar dig igenom och inte ger upp. För du förtjänar det