Mina ansiktslösa bloggvänner
Mina ansiktslösa bloggvänner!
Om ni bara visste hur mycket era ord värmer. Jag läser mina kommentarer och förundras över hur många vackra och fantastiska människor det finns där ute, bakom skärmar, på platser jag aldrig har varit. Och jag skäms över min oförmåga att ens förmå mig att svara på kommentarerna, eller att kommentera andras inlägg. Men jag ska. Jag ska. Snart. Ska bara samla ork och mod att sjunka ner framför skärmen igen, utan att behöva ha Hans ögon brinnade i nacken.
Jag skrattade när jag läste Vildsjäls kommentar; ”Om du hade varit psykopat hade du haft ihjäl honom för länge sen.” Fan, det gör mig jävla uppmuntrad att höra de orden från någon annan, det får mig att tvivla på min inbillade galenhet. Ni håller mig nere på jorden, hindrar mig från att sväva upp och bort till ingenstans, ni får mig att tvivla på Hans ord, att ifrågasätta.
Tack snälla Ni, tack för allt!
Welcome to Borderline City! 
Bra! Du ska ifrågasätta…
Jag hoppas att om ni hittar varandra igen, så ska han inte dricka, skada dig, såra dig, gör sånt som han gjorde.
Han ska va snäll mot dig.
Du förtjänar allt bra!
Kram i natten. Vi får kämpa på, både du och jag.
😉
Finns så många mer som bryr sig än de man tror…eller ser.
Kämpa på..du har det i dig!
Massa kramar
Ja, du får ju kommentarer, det får aldrig jag, vad gör jag för fel