Med all kraft jag har
Livet rullar på oavsett mina förehavanden, ohejdbart, oåterkalleligt. Och jag tvekar, tvivlar, räds. Det finns stora beslut att fatta, livsavgörande beslut. Ett förvillande antal frågor men inga enkla svar.
Och givetvis handlar besluten om Honom. Han som har beslutat att vara nykter och fått medicin mot alkoholens lockande sug. Han som hävdar att Han omöjligt kan leva utan mig och att Han har hittat sin väg till förändring. Men mitt sinne tvekar, kan det vara så enkelt? Kan det räcka med en handfull piller för att göra sig kvitt en långvarig och välbekant älskarinna?
Jag vet att Han också slåss med beslutsfattandets demoner. Jag tror att de inte lämnar Honom mycket ro. Han är kluven, ambivalent, djup inom sig inser Han nog att man inte kan hålla fast den fågel som vill flyga, men Han försöker ändå, i vild förtvivlan. Säger upp vår bekantskap gång på gång för att dagen efter ta tillbaka sina hårda ord. Om och om igen.
Och här står jag, med ena benet i trygghetens välbekanta mjukhet och det andra i ovisshetens framtid. Erkänner för mig själv att det kanske inte ens räcker med omvälvande förändring för att vilja sitta i Hans bur igen. Erkänner att mina vingar är till för att flyga med. Njuter av ensamheten och självständigheten. Tysta nätter av självrannsakan, stundvis fyllda av rädsla för ensamheten, stundvis fyllda av tillförsikt och frid. Mitt hjärta slår lugnare nu. Jag sover gott om natten.
Men att vinka farväl till en tid av gemenskap, för alltid, en samvaro av fruktan men också kärlek, det är ett tungt beslut. Kanske är det livsavgörande, till och med livsviktigt. Jag tror att jag gömmer mig bakom en svunnen tid, ett svunnet liv. Vår gemensamma illusion som spruckit till slut.
Hur, hur ska jag finna modet att ta det sista steget? Hur, hur ska jag finna vissheten att gripa det beslut som är riktigt för mig, och hålla fast vid det med all kraft jag har?
Welcome to Borderline City! 
ölen kommer rädda mig ikväll, det finns hopp sålänge som det finns öl, jag vet det.
Och det finns kreativitet sålänge det finns cigg rökta framför en dataskärm med perfektion i ögonvån.
jocke berg sjunger ”framför tv:n blir vem som hellst ful” men jag tror att alla som skapar framför en dator blir vackra.
hur lägger jag till dig fan??du verkar såå grymt braaa!!!!!
Tack för ditt inlägg på min blogg. Ja jag försöker praktisera buddismen, det känns extra angeläget idag att jag förstår att allting jag hänger fast vid lämnar mig en dag, det gäller att försöka att distansera sig från allting.
Av kärlek, till kärlek,
Ji
Hejsan blogg-vän. Kikar in i en paus mellan mina semesterresor och ser att det går upp och ner för dig, Positivt att du får hjälp i ett annat landsting. Så skönt! Synd bara att man ska tvingas slåss för allt. Man ska vara frisk för att orka vara sjuk brukar jag säga. Önskar dig en god sommar fortsättningsvis och hoppas du kan njuta lite. Ha det bra!
Om det är meningen att det ska vara ni två, så kommer ni att hitta tillbaka utan att behöva kämpa, ta beslut och göra livsavgörande val.
Njut av livet, lev!
En dag kanske ni träffas och du ser en annan person.
Kanske är den personen den du älskade, kanske är han en helt annan men det som händer då, det händer då.
Ta en dag i taget och tänk på dig själv för en gångs skull!
Vad vill DU?
Vad mår DU bäst av?
Var självisk…det behöver du få vara nu.
Kramar
Vill bara säga hej och hopas du är ok/kraaaam F
tänker på dig, tänker på dig, tänker på dig så himla mycket.
Vill inte måla fan på väggen men jag har sett någon i min sambos närhet som har kämpat med samma problem i många många år utan att riktigt riktigt lyckas. Man måste vara medveten om att det är svårt som fan. 😦