KBT

Ljuspunkter i natten, en skymt av en blek fyr i stormen. Har varit och träffat en KBT-terapeut i en annan stad, till vilkets landsting  jag ska flytta alla mina psykiatriska angelägenheter. Mötet var fantastiskt, nu ser jag verkligen en utstakad väg att vandra, mål att nå, kompetenser att erövra, en personlighet att lyfta fram. Fyller min ryggsäck med hopp och glädje, lite flyt i motströmmen.

Kommer även att få träffa ADHD-specialist och andra läkare. Läkare som bryr sig och kan. Har förhoppningar om ny medicinering och bättre rehabilitering. Pekar fingret åt mitt gamla landsting, men vägrar att ge upp kampen. Det finns fler än jag i länet som behöver hjälp, och jag ska slåss för den rätten. Rätten att få hjälp av landstinget i kommunen man bor. Om det så krävs att riva upp hela organisationen som är rutten och prestigekåt.

 

Men, har trasslat in mig i Honom igen. Eller Han har slagit sina tentakler om mitt ben och drar. Och jag förstår Honom, jag har fått en annan syn på Hans beteende. Jag vill inte vara ett offer längre, jag vill stå rakt upp med orädd blick utan bitterhet eller ånger. Och det är synd om Honom. Mer än om mig. Han sitter fast i en lömsk och vidig myr som suger och dränker. Han är offer för vrede och illvilja, som styr Honom med järnhand. Hans handlingar är inte frivilligt valda, de är underordnade galna nervimpulser som han finslipat sedan barnsben. Och Han behöver mig, tror Han. Medan jag sörjer över Hans oförmåga att inse att den enda som kan hjälpa Honom är Han själv. Jag sörjer över att Han är elak mot den person Han hävdar (läs: tror) sig älska. Jag sörjer över att Han raserar sitt liv likt ett sandslott som utplånas av en våg. Jag sörjer över att jag inte kan göra annat än att se på. Och jag vägrar att låta mig dras med ned, håller huvudet ovan ytan, sprattlar, sparkar, frustar.

 

Snälla, låt mig orka stå emot. Låt mig hålla ryggen rak och blicken stadig. Låt mig, för första gången, stå upp för det som är jag. Låt mig ha lite flyt, kasta till mig en räkmacka!

~ av Sara på juli 5, 2009.

8 svar to “KBT”

  1. Jag är bara så rastlös, vill förändra allt och lite till men jag står still och inga sömnpiller hjälper och jag vill skriva med har inga ord och jag vill bara fucking.. jag vet inte.

    dricka kaffe hela natten, lyssna på kent och skriva poesi.
    det var så länge sen

  2. KBT fungerade väldigt bra på mig. I början var det jobbigt men terapin fick effekt. Jag lärde mig att hantera min sjukdom och min vardag. Det tog många år innan jag blev bra men medicinering och KBT var viktiga steg på vägen.

  3. Så härligt att läsa här och märka förändringarna och att du står emot Honom. Jag vet så väl hur det är men du gör helt rätt. För genom att stå emot honom hjälper du honom. Det kan vara svårt att förstå för många men det är enda vägen för att han ska inse sitt eget problem. Och genom att se din förändring kan det i bästa fall sprida sig till honom och hans längtan att också nå den styrkan att vilja sluta sitt eget självdestruktiva liv.

    Och att du får så mycket bättre psykiatrisk hjälp nu! Så himla härligt att läsa även det. Jag blir så glad för din skull. Själv sitter jag i ett landsting som ger så lite som möjligt.

    Jag önskar dig all lycka till. Många kramar /Judith

  4. Kommer kasta så många räkmackor som du kan tänkas behöva. Kommer fixa lastbilar fulla om det behövs.

    Och oj vilka vackra ord man kan få när man står stark och tydlig, allt det man aldrig tidigare hört kommer plötsligt ur ”hans” mun. Men sen kommer det smygande, manipulationerna, lögnerna och kanske även hoten.

    Men för varje gång jag stått lite starkare, med lite mer fokus på mig själv så har mönstret blivit tydligare och jag har inte fallit hela vägen tillbaka.

    Tusen räkmackor och styrka till dig.
    a.

  5. FY FAN DU KAN BESTIGA MOUNT EVEREST SÅ DETTA KLARAR DU OCH INGEN JÄVEL KAN SÄGA NÅ ANNAT D E DU SOM E DOM SOM E DOM KONSTIGA OCH DU NORMAL. ÄLSKAR DIG DIN GAMMLE BÄVER

  6. tankar och kärlek!

  7. Jag har gått i KBT i fem veckor nu och det hjälper verkligen. Det känns som att flertalet moln har skingrats. Hoppas det blir så för dig med!

  8. håll fast vid den ljusglimten vid horisonten, alla förtjänar bra vård, oavsett vart man bor! Att du ens behöver gå till ett annat landsting är för jävligt, så borde det inte vara.
    Stå på dig och låt honom inte förstöra för dig.
    Jag tror på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: