När världen har blivit hel
Det är försvunnet. Upprivet. Förbi. En rysning rusar genom kroppen, som en bekräftelse på att det är sant. Men ändå, jag är likväl bunden till Honom. Ett band omöjligt att klippa innan jag kan bryta mig fri. Fri ifrån medberoendet.
Vi har levt i en hopplös symbios, Hans blod i mina tunna ådror, min luft i Hans sönderrökta lungor. Två vissna blommor i torr, näringslös jord, tävlar utsiktslöst om ljus och svalkande näring tills båda torkar sönder. Vissna blad som prasslar som papper i vinden. En kvävande, kväljande, förödande symbios som stått oss både upp i halsen.
Och nu, molnen blåser bort i vinden. Jag inser långsamt att det är försvunnet. Jag behöver dialys, rena mitt blod ifrån Hans beska gift som lämnar en metallisk smak i munnen. Jag kan inte låta Honom dra ner mig djupare under ytan, mina lungor sprängs redan av koldioxidöverskott. Jag måste upp, upp ur smutsvattnet. Hängas på tork, tvinga Hans spritångor ur min andedräkt.
Jag har packat många kartonger i mitt liv. Vita, kvadratiska ark av wellpapp, formade till en kub fylld av plats. Ska fyllas med kläder, tavlor, sänglinnen, minnen, skor, stövlar, rester. Rester av en människa. Allt jag lämnar efter mig är tomma hål på väggen där mina fotografier brukade sitta. En övergiven dubbelsäng där vänster sida har förlorat sin hyresgäst. Tystnaden efter mitt skratt. Och mitt hjärta brister, om och om igen medan jag packar ner min del i vårt gemensamma liv.
Men det här är första gången jag står upp för mig. I och med detta beslut så tar jag ansvar för mig, och låter Honom ta ansvar för sig själv. Innerst inne så vet jag att detta är den enda vägen att gå. Det enda sättet att hjälpa mig själv- och på så sätt också hjälpa Honom. Att se verkligheten. Men jag kan inte säga att jag inte hoppas, det gör jag. Hoppas på en framtid i solen, någon gång när världen har blivit hel igen.
Welcome to Borderline City! 
Starkt. Du är stark. Du kommer att finna en väg att bli helt fri.
Det låter klokt. Om du tvivlar så glöm inte att i tanken gå tillbaka till vägen fram mot det här. Gå mot solen och fånga det som finns där, vem det och vad det nu är. Du är värd så mycket mer!
Allt gott!
du är bäst.
Sv: Tack, så hemskt mycket! Och tack detsamma, måste jag säga. Du är starkt bevakad från och med nu.
ska du flytta nu min vän?! hoppas det stärker dig.. själv är jag rätt svag här hemma.. pappa lämnar jorden snart.. vi hörs gumman min! Kram och sköt om dig!
Vad skönt om du kommit till insikt. Att du gör detta valet själv och inte för att någon annan pushar. Du verkar verkligen vilja detta nu och jag tror att det är vad du behöver. Andas frisk luft och få känna dig fri. Även om det kommer kännas konstigt i början; så tror jag verkligen detta är rätt val nu. Ni har försökt, men han var inte villig att ge allt; det är hans loss och du gör inget fel som lämnar honom. Lycka till med allt ❤ Jag håller tummarna.
Åh fy vad jobbigt du måste ha det när du gör detta. Du är så stark och modig fast det inte kanske känns så just nu! Skickar dig varma och uppmuntrande tankar. Kram
Jag beundrar dig för att du vågar ställa dig upp & göra det här valet. Jag hejar på dig & tänker på dig!
Jag blir glad att läsa du står upp för dig själv och sätter gränser.
Du är så stark även om man kan känna sig så svag i dessa lägen. Men du har en jätte styrka och jag är glad för din skull.
Massa kramar och styrka till dig.
Åh, jag känner igen mig så himla mycket, har precis gått igenom samma sak, eller jag kanske inte ska säga ”samma”, vi upplever säkert inte allting likadant. Min (ex)pojkvän hade också stora alkhoholproblem, och nu har jag sagt ifrån, jag har gråtit för mycket, suttit uppe och väntat för många kvällar. Stå på dig! Jag ska försöka att inte luras av honom igen, förlåta igen…