Fruset kött tinare fortare i tö
Smärtan sipprar ifrån taken,
nu är det vår igen.
Fåglarna sjunger glatt i träden,
och det har bildats en blodpöl utanför min port igen.
Inuti, är allt förbjudet
jag kurar tyst och stel.
Det spelas ljud i mina öron,
det spelas ljud som är fel.
Sår av ont blänker till i dimmigt öga.
Ännu torkar blod på immig hud,
”It hurts to sing this song”
I mitt huvud finns bara farliga, tysta ljud.
Försöker sova med öppna ögon,
hjärtat pumpar rasande adrenalin
hjälp, jag är fångad i ett dårhus.
Kanske finns boten i botten på nästa glas med vin?
Livet är endast till låns,
så lika bra att släppa lös mig nu.
Det växer spindelväv i hörnen,
på golvet ligger min tomma själ mittitu.
Och likväl sipprar det ifrån taken,
solen smälter skongslöst aningslös snö,
i vägkanten växer oskyldig tussilago,
fruset kött tinar fortare i tö.
Welcome to Borderline City! 
?!?!?!?!? Har du skrivit den där? Den var så jävla bra! Äntligen, RIKTIG poesi! Snälla skriv en kommentar tillbaka om detta på bloggen..
Vi har lite diskussioner och sånt på G på bloggen så kom gärna in och säg din mening. Sen om du har mer citat eller din egen berättelse av psykiatrin så är du jättevälkommen!
psykiatrin@hotmail.com
psykiatrin.blogg.se
Kram P!
”hjälp, jag är fångad i ett dårhus.”
Så träffande. Så skönt. Så tragiskt. Det är inte bara jag!
Tack för dina fantastiska texter. Låt inte blodpölarna växa. De är stora nog som de är…