Det enda försvar emot smärta jag känner till

Nu har det börjat igen. Benen skakar som av ständig jordbävning under huden. Huvudet har förvandlats till en betongkoloss som är för tung för min orkeslösa hals att balansera. Hjärnan har kapitulerat och gjort myteri, kopplat om nervtrådar huller om buller så att mina rörelser blir till ryckigt och inte särskilt synkroniserade alls.

I bröstet brusar det. Ett tyst surr av ihoptrasslad smärta som bultar och sväller. Platsen där hjärtat borde ha suttit fylls istället med förvirring, förvtvivlan och rädsla som sprider sig sakta ut i artärerna för att smutsa ner varje del av min kropp.

Jag orkar snart inte röra min besudlade lemmar, tunga av smärta och tomhet. Ångesten invaderar beslutsamt min kropp och gör den till sin, ännu en gång. Jag borde vara van, men ändå chockeras jag likväl när den övermannar mig och brottar ner mig i ryggläge. Med ansiktet mot kudden skriker jag ut min vanmankt och hjälplöshet, innan  famlar jag viljeslöst i medicinskåpet efter tillfällig frid. Vassa föremål som blänker samlas i sängen, i en patetisk liten hög. Det enda försvar emot smärta jag känner till.

 

Varje ärr på min kropp är ett bevis på att jag har överlevt.

~ av Sara på april 28, 2009.

6 svar to “Det enda försvar emot smärta jag känner till”

  1. Inga vassa saker gumman!!!
    Tänk nu på att vi håller ihop, och ingen ska skada dig, inte ens du själv.
    Du är stark!
    Jag VET att du är stark.
    Du måste vara väldigt intelligent oxå för annars hade du inte kunnat skriva så fina texter som du gör.
    Du är skit bra!
    Kasta nu alla vassa föremål, ta lite lugnande om det behövs, sov, ring någon du litar på som får dig att må bra.
    Du måste va rädd om dig!
    *massor av kramar*

  2. Tack så jättemycket för kommentaren, det kändes i bröstet. *kramar om*

    Du skriver så vackert, jag är verkligen imponerad. Jag förstår hjälplösheten inför smärtan som inte tycks ha ett slut. Försök stå ut gumman!

  3. Tänker på dig!

  4. jag finns här för dig.

  5. Man läser dina texter med blandade känslor. Så vackert skrivet – så grymt och skrämmande innehåll. Man kan inte vara oberörd.
    Jag hoppas att du finner styrka att vinna kampen mot de demoner som vill skada dig. Styrka att kämpa emot.
    Ärr – såväl psykiska som fysiska – är vår historia. Låt inte din historia bli mer ärrad, men låt den heller inte sluta i förtid.
    Kämpa på. Kämpa emot.

  6. […] annars kan du gå rakt in i ett samtal om tro eller döden, självskadebeteende eller sex med människor du aldrig har […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: