Självmordsplanering

Okej, jag vet, vetvetvet att det inte är bra att dö. Dum, dumdumdum lösning på problem. Men, igår, blev det liksom suddigt framför ögats linser. Armarna ville inte lyfta sig och öppna skåp och dörrar, benen vägrade att förflytta sig ett enda steg till, punkt. Jag tålde bara att lyssna på en enda låt (gissa vilken, kan det vara Begrav mig nu?), på repeat alltså, ungefär 30 000 gånger. Jag skäms för att erkänna detta men jag hittade en sida på internet (nämner inga adresser, ingen annan ska råka ramla in på dåliga och dumma idéer här) som ger instruktioner om självmord.

Då jag befann mig i mitt allra dystraste jag så studerade jag den flitigt och for till afärren för att inhandla massor med mat till katterna (ifall det tar lång tid innan någon märker att man är borttappad), sedan provade jag ut lämplig plastpåse med gummisnodd och inventerade medicinupplaget. Fy fan, jag p r o v a d e en jävla plastpåse, så att den skulle passa, på skallen. Fan. Tack snälla psyk för att ni hjälper till och förebygger suicidförsök, det gör ni kalasbra!

Ångesten och nedåtfallet verkar dock ha släppt idag. Jag  hann aldrig längre än till planering innan, (tack gode gud och alla hans mostrar!), F ringde och behövde råd och stöd. Efter att ha fokuserat på någon annans problem en stund lättade desperationen och dödsviljan till en hanterlig nivå. Men tänk om F inte hade haft problem just då. Det vill vi inte ens tänka på.

~ av S på april 7, 2009.

10 svar to “Självmordsplanering”

  1. Jag är glad att du inte kom längre än till planering. Kom inte ens så långt i fortsättningen, hör du det?! Kram

  2. du har min mejl, snälla skriv ett mejl till mig! så vi kan prata

  3. Va bra att impulsen gick över!!!!

  4. Men lilla gumman….du måste va stark nu.
    Visa världen att du klarar dig ensam, att ensam är stark.
    Att du inte sörjer skit som försvunnit ur ditt liv.
    Du ska ju börja leva nu! Inte dö….
    Kramar

  5. uhuhuhhhe, har också hittat sån sida..
    men du. RING MIG NÄR DET BLIR SÅ!!!!!!

  6. hade skrivit en hyffsad lång kommentar som försvann ut i rymden..
    skrev att jag blev lättad av ditt inlägg, absolut inte för dina tankar och handlingars skull utan för att någon jävel (ursäkta) är lika korkad som jag ibland.

    och sen fungerar som en funtad människa i nästa stund.

    …. hur är det tänkt att man ska lära sig leva ett svartvittpendlande liv? varje steg är på liv och död ju… man vet liksom aldrig om man vågar gå runt nästa hörn, för vad väntar där? Ett stup? Det sorgliga är att det inte går att stanna upp, det är som ett rullband som bara rullar på och det där hörnet kommer vare sig man vill eller inte.

    Ska läsa vidare lite. Kämpa på! Man är trots allt starkare än man tror.
    /M

  7. det gör ont i mig att läsa det här inlägget. jag vet hur det känns att vara där allra längst ner och tro att det inte finns ngn annan utväg än döden. när jag mår så dåligt så finner jag styrka i att tänka att livet ändå är totalt meningslöst å helt jävla galet så jag kan lika gärna hänga på å se vad som händer. lite som att jävlas tillbaka genom att hålla sig vid liv.
    ska läsa lite mer i sin blogg nu..
    heja dig!

  8. Känner igen mig här, väldigt mycket. Har varit och är till viss del där du är nu. Och således kan jag inte komma med någonting tröstande eftersom jag inte är kvalificerad att lösa ens mina egna problem. Bra bloggat i alla fall!

  9. Jag vill både krama om dig och skaka om dig samtidigt! Var rädd om dig du fina människa…jag hoppas att du kan få hjälp på riktigt…nu…

  10. Skickar massor med styrkekramar!!Jag är såå glad att du tog dig till mod och valde att fortsätta kämpa trots din smärta i själen!Jag var nära på att dö en gång.Hade en blandepisod så i min frustration svalde jag massa tabletter och hittades medvetslös efter 1, 5 dygn.Jag åkte med ambulansen in och magpumpades.Jag vet att jag egentligen inte ville dö,,men jag orkade inte med smärtan längre!!Jag valde att göra illa mig själv och jag struntade just då i konsekvenserna för jag var såå trött på smärtan!Jag är så glad jag överlevde!Jag har upplevt smärta och melankoli så många ggr, har varit psykotisk mm MEN på något sett har jag överlevt och smärtan jag upplevt har bara gjort mig starkare!Desamma för dig!Du är starkare än du tror!Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: