Welcome to Borderline City!

BEGRAV MIG NU – NOMY

Jag flyger härifrån i vindens kalla hand
livet är till låns begraver mig i sand
Jag sover likt en sten på strandens kalla rygg
Sanden gör mig len där känner jag mig trygg

Men du.. begrav mig nu
Begrav mig nu

Jag flyter likt en båt som kastas in mot land
himmel gör mig våt mot nattens mörka strand
Jag söndras mot din fot som trampar ovan snö
ner mot trädets rot i längtan efter tö

Men du… glöm av mig nu
glöm av mig nu

brister ut igen i solen ovan strand
i solens varma regn i trädets varma hand

Men du… ta ut mig nu
Men du släpp mig nu

Jag fäller långsamt ut armarna, vid kanten av ett tak. Vinden flyger i ett hår, en gloria av vita spröda strån. Längtan efter ljus, och hejdlös acceleration utan luftmotstånd. Som ett beslutsamt lugn inuti magen. en förväntan som värmer blodet till koktemperatur. Men rastlösheten i att vänta med ena foten över kanten, när solen fortfarande ler. Jag ska flyga med fåglarna, när himlen är blå, när molnen är en slöja av hopp. Och jag ska le när jag slår i backen och låter asfalt och grus trasa sönder min hud ända in till benen. När dom hittar mig, med ben och armar i onaturlig ställning och droppar av hjärna utspridda runt mitt krossade kranium, så kommer mina mungipor att vara uppdragna i ett krampaktigt flin. Jag kommer att flyga med fåglarna. Jag kommer att le.

Glöm av mig nu! Begrav mig nu!

~ av S på april 6, 2009.

Publicerat i Ångest, Bipolärt, Living on the borderline
Etiketter: ADHD, Ångest, Begrav mig nu, bipolär, Borderline, deprimerad, Nomy, Självmord, smärta, suicid