Andas

Han ringde idag. Hans röst i örat. Jag har absolut ingen insikt i mitt beteende och Han ska acceptera allt med mig tycker jag. Han var beredd att förlåta allt, men Han ska inte behöva acceptera sånt. Mitt i Hans svada av ord och anklaganden kom jag att tänka på en strof ur Lisa Ekdahls sång Hon förtjänar hela himlen. Jag älskar den sången, den är så vacker, och så smärtsam.

Du sa att du är beredd,
att va storsint, att förlåta
Vad svarar man på sånt,
ska man skratta, ska man gråta
Du som gjort henne så illa,
ska du kalla henne brottslig nu?
Om hon någonsin ska förlåta,
är det hon, inte du

”Är det nån som ska förlåta är det hon och inte du”. Trodde jag, men jag hade tydligen fel. Han har pratat med sina arbetskollegor, om det jag skrev om normaliseringsprocessen. Det stämmer in på alla. Han är inte sån. Och jag är inte beredd att andra mig en sekund, det är mitt fel i det här fallet. Det är inte bara ”stackars mig” det handlar om, men jag tror att det är bara mig, mig, mig.

Sen är Han snäll, rolig, charmig, underbar. Han kan inte vara utan mig, Han accepterar allt. Han inser att han har hållit mig för hårt. Jag minns, jag älskar, jag veknar, smälter, flyter ut till ljummet sterain. Han är beredd att göra allt, sluta dricka. Behöver bara lite tid. 

Plötsligt är vi tillbaka på ruta ett, jag vill ju leva som jag gör, som singel fnyser Han och Han kan inte acceptera mitt beteende. Jag har redan på en vecka skaffat hundra nya vänner, hur skulle det kunna fungera? Han skulle dö för att vara hos mig just nu, men jag vill ju inte träffas. Han gör allt för mig. Säger Han. Jag fattar inte hur mycket Han offrar för mig. Alla säger Han kan få hundra tjejer men Han vill bara ha mig. Han behöver nån att hålla om. På jobbet fattar Hans kompisar inte ens att jag tyckt om honom, jag beter mig ju så illa. Men Han kan inte leva utan mig.

Det blir fina streck i huden, bloddroppar som ett pärlband, En dekoration av smärta.

Lägger på luren med darrande fingrar. Hela kroppen skakar av jordbävning i hjärtat. I’d operate with this knife
And cut a big fat giant hole To fill with gold and light.
Tankesvårigheter, tunnelseende. Bröstkorgen drar sig samman till en mycket smal passage, luften har inte lust att ta sig igenom. Andas. Andas. Andas.

~ av babyborderline på april 4, 2009.

5 svar to “Andas”

  1. Kämpa på! Du har rätt!Du är värd att älska, du är unik! Intala dej själv denna sanning, en dag kan du verkligen se att det är sant.

  2. Hahaha, så jag fick rätt? Vad kåånstit..(inte)
    Shit Baby-bip. Han är skicklig! (Läser han den här bloggen? Äh, skit samma. Det har ändå ingen betydelse)
    Det tur att Du inte är lika skicklig på att börja navelskåda dig själv numera när han flyttar fokuset över hur han har betett sig på dig. *skickar insiktsspegeln* Och är det inte underbart skönt att din självaktning har börjat höjas, att du inte har samma driv att ”hjälpa” honom ur HANS hemska känslosituation.

    Hörrö, nåt jag är jäkligt bra på är att ge folk råd de inte visste att de ville ha…😉 Det följer alltid samma mönster, beror lite på hur impulsiva de är men det gäller samma för män och kvinnor.

    – Han kommer såklart inte att ge upp. Var bara sann mot dig själv och var trevlig och tydlig OM du svarar när han ringer. För han kommer att göra det. Låt honom inte komma förbi. Ibland med lite tid emellan. På SMS behöver du inte svara. Gå inte på NÅGOT han säger som gör att du känner att du behöver försvara dig. Snabba (orm)frågor som ”Vad heter han?” och sarkastiska kommentarer typ ”nu är du väl nöjd när jag är ute ur leken och du kan knulla runt?!”måste du ignorera hur hemskt det än känns. Var bara tyst.
    Se det som det är, han är rädd för att bli övergiven. Änd bewääär – när du känner längtansdrivet, ring till fan och hans moster, videobutikens praktikant, internetbankens personsvar ja till vem som helst och berätta hur oändligt mycket du älskar dem.Massor massor MASSOR! Men vad du gör – ring inte till honom! Och till sist: Choklad. Choklad är bra att övervinna kärlekssorg med.😉 (Det går som sagt ut på att byta missbruk… hehe)

    Du fixar det tjejen. Skriv, fan vad du skriver bra förresten!🙂 Ha´re

  3. Hans mående är inte ditt problem. du har ditt eget liv att ta ansvar för nu. Kan han få 100 tjejer är det ju bara bra, du kommer det bara bli lättare för dig att få lugn o ro.

    Nej strunta i honom. Ta inte tillbaka honom.

  4. Hej, du besökte min blogg och det är första gången jag tittar in här. vad bra du skriver! Du kan sannerligen sätta ord på mörkret och smärtan. Det blir nog flera gånger här för mig! Kramar B

  5. Jag tycker att du verkar ha väldigt mycket insikt i ditt beteende. Det låter inte som att han är bra för dig.😦 Kram, tänker på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: