Aj!
Favorit i repris (För att inte glömma bort innebörden, vilket kan vara lätt hänt i vissa lägen. Typ nu.);
Hon är inte nåt man får,
hon är nån man ska förtjäna
Du höll henne aldrig högt,
du låg aldrig nere på knäna
Hon är inte nåt man har,
inget att förfoga över
Du sa att hon var så svår,
men klagar för att det är över
Löftet hon gav var aldrig att vara i ditt våld, att stå
under din kontroll
Löftet hon gav rörde något annat,
men jag antar att det inte längre
spelar någon roll
För hon kommer aldrig mera hit
Jag ska försvara henne om jag kan
För hon förtjänar hela himmelen
Och en mycket bättre man
Du sa att du är beredd,
att va storsint, att förlåta
Vad svarar man på sånt,
ska man skratta, ska man gråta
Du som gjort henne så illa,
ska du kalla henne brottslig nu?
Om hon någonsin ska förlåta,
är det hon, inte du
Löftet hon gav, var aldrig att följa dina nycker
Att ingå i ditt spel
Löftet hon gav rörde något annat,
så nu kan hon inte klandras
så nu kan hon inte klandras Hon gör inte något fel
För hon kommer aldrig mera hit
Jag ska försvara henne om jag kan
För hon förtjänar hela himmelen
Och en mycket bättre man
Du sa att hon var så svår,
rent omöjlig att förstå
Det kan nog tänkas du har rätt,
mellan er två var det så
Men nu vill du åberopa brott
Och nu säjer du i raseri,
att den förräderskan har gått
Jag säjer hon har gjort sig fri
Hon har gjort sig fri
Ofrivilligt fri. Jag kan inte andas. Det hugger utan förvarning till i brösttrakten. Värre än all världens medicinska hjärtåkommor, det är sorgen och saknaden. Jag kan inte leva med Honom, men hur ska jag kunna leva utan Honom?
Han, som jag har delat hela mitt liv med det senaste två åren. Han, som vet saker ingen annan någonsin kommer få veta. Han, som ler så som ingen annan kan. Jag vet att Han också är en djävul i lammkostym. Men, för fan, jag älskar Honom. Helvete, helvete, helvete. Jag glömmer bort allt som är dåligt, jag minns det som är bra. Det är en praktisk egenskap. Bara inte i detta område. Jag borde istället minnas allt Han har gjort, så att jag aldrig mer, ens av misstag, överväger att vara Hans igen. Vilket jag gör, varje sekund.
Hela jävla bröstkorgen har strypts åt, kan man få lite luft här?
Helgen började lysande med mig på topp, likt en gallionsfigur i fören på en sjörörvarbåt gick jag in för varje aktivitet med liv och lust, alltid först, alltid bäst. På lördagkväll tog det slut, bonk, in i väggen och ramlade ner i backen. Kunde inte stanna på krogen, hade ångestmaskar under huden, kunde inte stå still eller ens prata riktigt, bara stamma intelligensbefriade meningar innehållande ett enda ord, bestående av en enda bokstav. A-a-a-a-a. M-m-m-m-m. E-e-e-e. Typ. Det gick upp för mig att allt var slut. Även allt det fina vi hade haft. Och att jag var ensam igen. Ensam i hela världen. Ingen familj, ingen släkt står att finna i mitt magra släktträd. Några få vänner, men inga som jag kan tynga ner med allt det tunga smutsiga som jag bär på. Ingen som kan hålla om mig när jag vill dö och skriker tills rösten tar slut. Aj. Insikt. Ont. Taxi till psyk. Natt på PVA.
Fortfarande inga andetag. Hjärtat vägrar slå. Istället bankar en hammare mig i bröstet.
Nu speedad. Duracellkanin hög på metaamfetamin. Pratar för högt. Flaxar för mkt. Äter inte alls. Säger bort mig. Säger fel saker. Planerar. Funderar. Impulserar. Flyger utan roder. Ömsom skrattar över mitt nya vackra liv, ömsom våt på ögongloben av saknad efter Honom.
Aj. Aj. Ajajajaj.
Welcome to Borderline City! 
jag önskar att jag kunde hjälpa dig, jag berörs av dig!
Kramar om!
Det blir bättre jag lovar.
Skriv till mig.
tänker på dig. ring när du vill! puss&kram.
Åh det är så hemskt när man känner så, man vill fast man vet att det inte är bra för en. Önskar jag kunde hjälpa dig.. Kram
det gör mig så ont att läsa om din smärta..jag hoppas att du orkar med friheten…du förtjänar det!