Förlåt, jag vill dö
Tack för era kommentarer, tack, tack, tack! Tack för att ni finns, för att ni orkar bry er! Tack för era varma ord, som nästan, nästan förmår att tina isen jag har frusit fast i. Tack. Jag ville att ni ska veta, hur mycket ni betyder. Hur mycket det betyder för mig, att läsa era ord, som är riktade till mig. Att veta att det finns människor där ute, som förstår och som bryr sig. Tack snälla ni! Tack för att ni finns!
Ja, jag lever än. Men minsta rörelse kostar outhärdlig anstängning. Jag blir långsam förlamad. Det är ett gift inuti, smyger med blodet, sprider förruttnelse i mina armar och ben. Det är en plåga att vara vaken, medveten. Tusen vassa nålar i min själ. Mina ögonlock vinner, jag ska blunda nu. Men jag lever än. Lite till. Hoppas jag på en ljusning, i det svarta, onda, ogenomträngliga. Om jag bara fick sova. Slippa andas, låta bli att tänka.
Jag är sjuk, jag är jävligt sjuk. Man ska inte vilja dö. Inte om man är frisk. Då vill man ju leva.
Hur överlevar man ett oändligt myller av sekunder och minuter. Aldrig sinande. Klockans visare tickar sig fram till ännu en halv- eller heltimme. Oavsett hur mycket jag än kämpar emot, tiden står som ensam segrare. Det förnuftigaste vore att öppna en pappförpackning med vita skårade taletter, för när man sover kan man ju inte heller skjuta sig i huvudet. Eller överdosera tabletterna. Eller frysa ihjäl i en snödriva. Eller knyta ett rep i duschstången och hoppas att den håller för tyngden. Nej, när man sover är man ofarlig. Harmlös.
Och såklart jag inte vågar, av rädsla för misslyckande, av att behöva uppleva Hans okontrollerade ilska. Jag gör vad som helst för undgå Hans föraktfulla ögon skärskåda rakt igenom mig. Varför kan jag inte bara vara så som Han vill? Normal. Icke självmordsbenägen. Utan en tanke på att snitta hål i len hud eller skrika av all kraft under täcket. Inte så jävla besvärlig.
Förlåt, jag vill dö.
Förlåt att jag vill dö.
Welcome to Borderline City! 
Jag ska inte predika för dig varför du inte ska ta livet av dig, för jag har varit, och är, likadan själv. Men jag kan säga till dig att det är värt att kämpa, värt att leva. För när allt kommer omkring har man bara sig själv, och sig själv har man bara en gång.
Och är det nånting du ska veta så är det att du ALDRIG behöver be om ursäkt för hur du mår eller känner. den som kräver det vet inte vad livet handlar om.
Kämpa vidare och jag hoppas att mitt stöd kan hjälpa dig, om så bara lite. För mitt stöd, det har du…
Kram
Skönt att se rader från dig. Att du kämpar och andas än. Jag tänker på dig och är orolig, önskar att du skulle må bra.
Tänker på dig…
Snälla var rädd om dig.
Kramar
Tänker på dig gumman, gör inget dumt! ge livet en till chans, vi här hemma finns för dig alltid.. kom hem är mitt råd, börja om!
Älskar dig busfrö!
Vem är Han som inte stöttar dig utan bara adderar till bördan? Behöver du Honom? Har du utvecklat planer på hur du vill ta ditt liv? Hur långt gånget är det? Kan du söka hjälp? Jag VET att det är svårt, och att hjälpen som borde finnas där inte alltid är där. 😦 Har du ett jobb eller skola du går till? Finns det någon omkring dig du kan ta åt sidan och prata med? Jag hoppas SÅ att du ska hitta någon minsta lilla gnista till att vilja kämpa vidare.
Kram, Nicolina. /(Och tack för att du lät oss veta att du fortfarande finns där. Ditt förra inlägg grep mig hårt.)
Skrämmande. Funkar det? Får du många läsare genom att skriva att du vill ta livet av dig varenda eviga dag? Tröttnar inte folk?
[…] Hade fått en rolig kommentar också; Postades 2009/03/01 kl 4:55 […]
Jag vill heller inte vara kvar på denna jord… Folk förstår mig inte… Alla ser mig som en framåt kille med livet framför mig. Har igentligen inga problem med att få tjejer eller vänner… Men världen är emot mig…. Jag hamnar alltid på botten och ingen förstår varför… Jag får kriga mig upp varje gång utan att någon förstår hur jag mår…Du är världens underbaraste kille…. bullshit… Varför känner jag mig alltid så j****a ensam…..Jag ställer mig frågan varje dag… varför får jag aldrig vara lycklig… är det jag själv som get upp hoppet….. Har jag slutat trott på kärlek och omhet…. Jag får den tills jag är fast sen rasar allt. Det måste vara mig det är fel på…. Elit idrottare har ett väl betalt jobb….. men men vad fan ska jag ta mig till….. Jag orkar inte med vardagen längre…… Jag vill bara dö. Jag har lyckats för… men vardör kan folk inte bara låte en vara när man har kommit ditt man vill………
Det är länge sen du skrev det här. Hur är det nu? Finns du kvar?
Jag blev precis utskriven efter ett försök att ta mitt liv. När jag läste din kommentar kände jag igen mig totalt!
Jag är precis som du var. Jag har en massa vänner och inga problem att få nya, en underbar mamma och skolan går skitbra! Killar blir kära i mig hela tiden och ser mig som en positiv och glad tjej. Jag tycker allt är obegripligt. Jag känner mig jätteensam. Ser på livet som sjukt onödigt. Enligt läkaren är jag inte deprimerad eftersom jag är så glad. Jag bär bara på en massa ilska.
Känner att folk kan sluta lägga sig i och låta mig göra vad jag vill! Jag vill inte vara kvar i den här störda och tråkiga världen. Jag vet att jag är sjuk, för det ska inte vara så här.
Glad att jag hittade hit. Att andra är som jag. Hoppas det har gått bra för alla.
Det var väldigt längesen du skrev det här, men om du fortfarande lever så vill jag att du ska veta att du är inte ensam jag har många gånger stått med en kniv mot magen, handleden och halsen. Jag är ”bara” tretton år gammal så folk tycker verkligen att jag har hela livet framför mig! Men jag har så jävla många människor som vill hjälpa mig men dom fattar inte…. Jag har inte många vänner men en av dom… hon har fått mig att tveka så många ggr… Vore det inte för henne skulle jag vara död flera ggr om! Huvudsaken är att jag just nu vill inget annat än att dö… Men jag står ut för hennes och min farmors skull, Försök hitta något att kämpa för. set behöver inte vara dig själv!
jag tycker så här:
jag har haft det svårt i hela livet.. är 32 nu.
haft 26 kvinnor i mitt liv varav 5 långvariga. mött upp och nedgångar.
när jag var 17 var jag med i en trafikolycka och skadade ryggen 3mm från att bli totalförlamad, men jag nu jobbar 75%.
haft otrogna flickvänner, och falska kompisar. men lyssna nu om du lever fortfarande;
JAG VIL LEVA ÄNDÅ………
vet inte varför men vi har en plats nån annanstans när vi dör jag lovar dig=) testa och ta b12 vitaminshot. och träna så du får igång efordrinet eller vad det heter. jag har tagit mig från botten och är 60-70% tbax nu läser en bok nu som heter heter lev livet nu:av eckhardt tolle läs den innan du dör säger jag. ta hand om dig . alla dör vi men det är frågan hur vi dör.
: D
synd :(:(:(:(:(
Du är inte ensam om att känna så här, jag förstår dig helt. För vad gör man när personen som är hela ens värld, ens totala liv, lämnar en utan att blinka? När det sker som en blixt från klar himmel? Vad gör man åt den ångesten och smärtan? Hur går man upp på morgonen när det helt plöttsligt inte finns något att leva för längre? När man endast levde ut sitt liv för att man visste att det fanns en person som faktiskt älskade en för den man var. Då finns det många tankar om att bara få allt att sluta, men det är en annan sak att våga. Man har ett sådat otroligt ansvar gentemot sina föräldrar, sin familj och släkt. Man kan inte vara så ego. Men åh vad man vill.
jag vill bara inte leva nån mer allting som jag gör blir bara fel,,mina vänner vsiker mig hela tiden och killar sårar mig hela tiden jag bara önska att jag kunnde fly här i från till ett helt annat land dte känns som om jag lever i ett helvete ingen förstår mig mitt liv är ett lek som jag leker jag behöver nån som hjälper mig snällaa dte här är sjukt snälla kan nån förstå mig vad jag menar jag mår sjukt dåligt i det här liv jag har gett mitt liv många chanser men det funkar inte uschh jag pallar nt NÅN MERRRRR snälla jag skriver den här texten med ett stort stark känsla mina tårar faller snart till blod snälla hjälp mig någon jag kan nt klara allting som händer och svänger jag är bara 11 år det är fan för litet löss det här och svara och hjälp mig för att jag mår sjukt dålig allting händer mig vad jag än gör går allting åt helvete och om du vill jag FINNS alltid för digg;(;(
😦
jag vill vara som du, modig..erkänna att jag inte vill leva mer. men jag lever på ändå. alla tror att jag är så lycklig. men mitt liv är kasst. jag mår skit. vill inte finnas mer..
kämpa på!
Så jävla fin du är.
Försök att prata ut om det (: du kan antingen ta hjälp av en pedagog eller livschoach all lycka (: (:
Jag orkar inte leva längre. Jag gråter varje dag och bär på en otrolig börda. Jag orkar inte leva mer, det skulle vara s skönt och bara kunna slippa känna alla dem här känslorna och bära runt på alla bördor
Asså ni är alla människor som har det svårt, ni är oftast från 20 å uppåt i ålder, jag vet hur svårt det är, (tro mig det gör jag) Jag är 13 jobbiga eländiga år och mår lika illa som ni gör… men jag vill att ni alla hänger i, inte bara för er egen skull utan också för dom som som älskar er även om dom inte förstår…. Och för dom som behöver stöd och se att andra kan klara det… och för en 13 åring som bara vill dö,,,,