Bipolär, BPS och psykotisk
Fan, fan, fan. Tar det verkligen aldrig slut? Allt det onda och jävliga? Jag är arg idag. Det är jag sällan numer, sedan starten av Efexor-konsumtionen. Jag har nästan glömt bort hur det känns när precis allting ger upphov till okontrollerad ilska. Hur det känns att vilja döda en biljävel som står i min väg eller strypa alla busshelveten som kommer på fel tid. Annars, när jag inte är oförklarligt (och ovanligt) ilsken, är jag en mycket accepterande människa, som bestämt hävdar att ilska aldrig löser någonting, och egentligen beror på att man är ledsen fast man inte vill låtsas om det. Konstigt.
Årskontroll hos Psyk-doktor igår. Givetvis pratade han knappt svenska. Så jag fick själv bestämma precis vilka mediciner jag ville ha, för han hängde inte riktigt med, eller så var jag helt enkelt bara flitigare påläst inom bipolära-, ångest- och sömnmediciner. Så jag slog till med (förutom Litium och Efexor, as usual) en ny ångestdämpande samt två olika sömnmediciner, varav en lite starkare för riktigt hypomaniska kvällar och en lite lättare för halv-hypomaniska kvällar. Han gick även med på att ge mig benso för starka ångestattacker men jag nöjde mig med den nya ångestdämparen, och avvaktar med benso tills vidare. Jag vet att möjligheten finns, nu är utmaningen att inte utnyttja den. (Äh, sluta fåna, jag vill ha benso, NU! Nej, det vill jag inte! Jo, det vill jag. Nej, sa jag.)
Innan besöket hos doktor Fattar-Inte-Vad-Du-Säger sammanställde jag en lista. Liksom på mitt mående. För att ha något konkret att komma med, jag menar, han är ju doktor, klart han kan hjälpa mig om han får se hela bilden, trodde jag. Så jag ville förklara så utförligt jag kunde utvecklingen av mitt sjukdomstillstånd, så som jag ser det. Även herr Alkohol-Är-Min-Bästa-Vän hjälpte till med sammanställningen då Han faktiskt är mycket duktig på att läsa av mitt beteende (tyvärr är Han ju sämre på att förstå orsakerna bakom det).
Summa sumarum blev att:
1. Innan jag träffade Han så hade jag varit mer eller mindre stabil i mitt mående under minst ett år, men endast mindre svackor. Ingen okontrollerad ångest, inget självskadebeteende alls.
2. För ca 1 år sedan hade jag ungefär en hypoman period per månad, och kanske en eller två depressioner. Varav dessa varade under minst tre-fyra dagar. Självskadebeteendet började komma tillbaka men sällan. Inga sömnproblem.
3. För ca 4 månader sedan hade jag ungefär en hypoman period per vecka, pendlandet blir allt tätare. Perioderna är kortare och inte riktigt lika intensiva, men mer frekventa. Självskadebeteendet dyker alltid upp i samband med ångesten. Måste göra mer ont utan på än inuti!
4. Efter jul fick jag en längre depression, vilken varade ungefär 4 veckor. Långt mer ihållande och djupare än tidigare, kortare, perioder av nedstämdhet jag haft det senaste året.
4. Nu pendlar jag okontrollerat upp och ner om vartannat. Under de hypomana stunderna kan jag omöjligt sova utan hjälp, och ibland hjälper inte ens medicinen då. Ångesten uppträder kraftigt och tycks enbart triggas igång av yttre faktorer (läs: Honom). Under ångesten är självskadebeteendet givet, och allt mer allvarligt och frekvent. Självmordstankarna blir allt mer konkreta och är mitt enda hopp när det kryper under huden. När jag är ”hög” uppträder jag som full (enligt Han, min expertkonsult), gör gester, grimaserar, sårar andra och kan inte stoppas samt har trassel inuti hjärnan. (Det enda jag är medveten om är hjärntrasslet, annars är jag ju hyfsat briljant just då). Jag är ett geni! Ingen är så smart som JAG!
Slutsats:
En kvalificerad gissning är att ett varje skov ger större förutsättningar för nästa. Så det har helt enkelt blidats en ond cirkel som jag snurrar runt i, som en centrifug i en tvättmaskin. Tjoho! Hej vad det går!
Vidare upp drog Doktor Grekland slutsatsen att jag har psykotiska tendenser också. Det var något nytt. Jag har faktiskt funderat över det själv, men inte varit riktigt säker. Så, vad säger man, bipolär, BPS och psykotisk. Kunde varit värre. Än har jag några diagnoser kvar att kryssa i på min lista. Ha, ha, ha.
Welcome to Borderline City! 
Men vart kommer det psykotiska in?
kanner verkligen igen den ilskan.. vill putta folk som går för långsamt i trappor osv…
Vad ”kul” att du har samma diagnoser som jag; borderline och bipolär.
Intressant att du fick välja meds själv.. Hade nog varit till fördel ibland.
Jag vet hur du känner, så tadet lugnt.
Kramar
Ja, åh denna ilskan.
Har skrivit några inlägg om den sista dagarna.
Håller på att explodera av ilska på ALLT och ALLA men ändå e jag i en mani nu som gör att jag vill hitta på saker, träffa vänner, festa…men hur länge orkar jag?
Vi får se…
Kram
Åh vad skönt att själv få bestämma över sin medicinering. Önskar det fanns en sida på internet där man kunde beställa piller. Fast ändå inte, jäkligt dumt av mig att säga eller tänka så men kan inte hjälpa det.
Är så less på att inte få det lilla jag begär. När jag fick min diagnos blev jag iproppad mediciner jag inte ville ha. Sen ska man plötsligt sluta med allt efter ett år för att ”Nu har du ju haft dem ett år och borde ha blivit frisk.” Yeah right.. 😦
Hej folks, jag hade också de där diagnoserna. Och jag ville gärna knapra benso hela dagarna. Ångest, sömnproblem, kaos på alla områden, men nu har jag blivit fri för jag har förstått att jag är en missbrukspersonlighet, Ingenting löses av att bedöva känslorna med piller. Nu är jag nykter och drogfri och det var vad jag egentligen behövde för att bli frisk och diagnosfri.