Sårad stolthet
Han är fylld av sårad stolthet. Jag har ätit på Hans gigantiska ego. Stora tuggor av det som ingen tidigare smakat på. Och jag pusslar samma mina små skärvor av ledtrådar om tidigare förehavande. Sådant som var gömt i dunklet, sådant som jag har fogat samman till begriplighet. Hans vilja att skuldbelägga. Hans ovilja att rannsaka sin insida. Slutsatsen jag får blir alltid densamma. Han är rädd. Han är full av skam. Om Han öppnar locket får Han se saker Han inte vill. Och om någon annan får veta, så kanske dom tror på det, kanske till och med inser att det stämmer. För hade Han haft rent mjöl i påsen hade det inte spelat någon roll, eller hur?
Och igen, med risk för att återskapa det tidigare sagda; TACK! Tack för era ord! Ni delar med er av förnuft, visdom och värme. Som en sprakande eld när det är kallt och mörkt. Jag spar vart enda ord och plockar fram dom när jag behöver perspektiv och sans. Begrundar, vänder och vrider. Jag kan aldrig tacka nog, jag är så glad att ni finns där. Alltihopa! Varenda en som läser mina ord, oavsett om ni bara sänder mig en tanke eller lämnar en kommentar. Att veta att det finns andra där ute betyder allt. Tack.
Welcome to Borderline City! 
Riktigt fin text. Jag vet hur det känns. Har själv kämpat med en radda diagnoser som börjar och slutar på helt sinnessjuka platser.
Heej. Tack för dina kommentarer *krama*
Skulle vilja lägga till dig på min lista också men har ingen sådan ännu, ska se om det går att ta reda på hur man gör. Du skriver väldigt bra! Idag har jag själv en jäkligt dålig dag så hoppas att din är bättre. ^^
och jag tänker på er och hoppas att han på något sätt skulle kunna förstå dig. Skit om det ska vara omöjligt. För om du inte hade tyckt om honom hade du inte stannat och kämpat så länge; han borde inse hur mycket du är värd.
Svar; Du får komma & fika. Vi får prata om hur vi ska överleva i denna värld.
& jag ber om ursäkt att jag är jätteseg på att svara på kommentarer. Jag sitter sällan vid datorn. Men när jag väl gör så slänger jag mig in & läser dina ord. & berörs, & känner, med dig.
& du tackade för orden, det gjorde du. & det är bra, att du kan skratta mellan tårarna. För då är det inte försent att börja leva, komma loss, börja andas själv. Det vet jag.
Ta hand om dig. :* Kram.
Gumman, du är säkert jätte fin i håret.
Jag är ganska nöjd med min klippning fkt.
Fyllde ju nästan en påse men det syns knappt…
Jag väntar ett tag innan jag ger mig på att klippa mer =)
Sitter just nu med ett glas rött, lyssnar på sorglig musik, gråter, är förbannd och trött på en o samma gång.
Känns som om allt, vad jag än gör blir fel, så fel!
O nu….nu vet jag varken ut eller in.
Tack för dina ord…kram
Hej min vän! Tack för svaret i bloggen, det värmer att höra ifrån dig.
Har du tobbe där? tobbe sundkvist? vad skönt isf att ha en vän där som verkligen känner dig! Jag och Nelik bor i samma trappuppgång som du bodde i förut, din underbara etta, och varje gång jag kliver in i trapphuset och ser din gamla dörr så ägnar jag en tanke åt dig själ! Hopps du verkligen mår bra där borta även fast det inte verkar så! Jag ska hälsa tillbaka från Neliken! Älskar dig lilla bus!!
Det du skriver i det här inlägget påminner lite om mitt ex… Fast mitt ex var harmlös i jämförelse men ändå; Lyssnade bara till hälften av mina ord och snodde själv ihop andra halvan och fick det till något negativt mot honom från mig – alltså kunde han bli förbannad på mig.
Försökte jag då förklara så hittade jag bara på en massa ursäkter, och han ville att jag skulle sluta ursäkta mig, fastän jag bara ville få honom att förstå att han hört fel/förstått fel/tolkat fel… Förresten., tolka fel kunde man inte…man hör det man hör – basta.
Hela tiden paranoid och på sin vakt, alla taggarna utåt beredd på att jag skulle skada, fastän den enda som blev skadad var jag, helt till den dagen jag reste mig upp och gick.