Det ultimata sveket
A bleeing hole in my heart. Katastrofen. Smärtan. Behovet av flykt. I’ve go a big fat gigant hole to fill. På botten, utan luft, utan luft. Bubblor. Bubblor mot ytan. So I scream about it in the night.
Han ville läsa. Vad jag hade skrivit. Här. Mitt hemligaste. Privata. Bara för mig och en samling okända IP-adresser utan ansikten. Min ventil. Min sanning. Min räddningsplanka. Mitt allt.
Jag rörde till det. Som alltid. Fumlade med orden jag så väl behärskar på ett tangetnbord. I munnen blir dom fel. Förklarade. Ville förklara. Att Han inte fick läsa, att jag inte framställde Honom som någon ängel. Jag var rädd att Han skulle bli arg. För att jag skriver om Honom. Att det inte alltid är smickrande. Han skrek. Han har blivit uthängd på nätet! Jag har svikit med det ultimata sveket. Det vore bättre om jag bara hade knullat någon annan, då hade Han kanske kunnat förstå. Och jag skämdes. Jag förstod hur Han menade. Jag hade bara inte tänkt på det innan. Jag var ju fullt fokuserad på att överleva, hade inte tid med hänsyn.
Tappade verkligheten sen. Måste ha luft. Så jag gjorde ett hål. En en rispa i det mjuka. Fastän jag hatar mig själv för att jag gör så, fastän jag hatar mig själv för att Han alltid ska behöva vara rädd att jag ska göra så. Som blev djupt. Och brett. Trasigt. Han blev arg. Sa att jag bara vill ha medömkan. Kanske har Han rätt? Ville jag det? Vill jag det? Är det bara därför? Jag är bara en börda. En tung sten utan samvete eller moral.
Han var sviken och sårad. Arg, hämdlysten, ledsen, förtvivlad, oförättad, fylld av sårad stolthet. Jag arbetade mig upp till panik. In my heart where the sadness grows. Tappade allt. Kröp omkring på alla fyra och skrek ut smärtan. Ylade. Tårar i munnen, snor på handen. En boll mot ett hörn. Taggar överallt. She don’t sleep at night,afraid to turn out the lights. Ville ringa överallt, till sjukhus med mediciner. Han skrek att jag bara gjorde så för att Han skulle tycka synd om mig. Att jag bara delade 30% av mitt liv med Honom, att allt det andra, det roliga, inte var till för Honom. Att Han bara fanns för mig när jag var på botten och behövde stödhjul. Tänk om Han har rätt? Jag skämdes för att jag var så hemsk, så fruktansvärd. I don’t have the strenght to carry on. Jag, som bara vill gott, utnyttjar andra för mina egna syften. Som ett djur utan själ, en demon. But if only you could read my mind. Och jag skämdes över att ha hemliga rum inuti, hemliga rum som Han saknar tillträde till. Han kanske har rätt den här gången, det kanske är Han som sitter på trumfen.
Och Han hade rätt eller hur, nu gjorde jag det igen.
Welcome to Borderline City! 
Jag tycker inte att du gör fel som skriver. Jag kan på sätt och vis förstå att det kan såra honom, MEN det är ingen som vet vem han är och han blir inte alls ”uthängd” på nätet och det är fan inte samma sak som att knulla med någon annan! Du skriver för att du mår dåligt; och han kanske borde tänka såhär… Hade han varit ett lite bättre stöd hade du kunnat prata med honom när du mådde dåligt och hade han varit en lite bättre pojkvän hade det skrivits kärleksord om honom här och inte alls lika mycket av det andra.
Det är såklart otroligt svårt att leva med någon som skadar sig själv. MEN jag anser inte att det är du som gör fel! Du har rätt till att få ventilera dig om han inte kan vara ett vettigt stöd. Jag har varit i *exakt* samma situation som dig. Och jag tycker inte att det är varken du eller jag som är värdelösa.
Oroar mig för er
Jag säger inte som alla andra förmodligen skulle; dumpa skiten; men jag tycker inte att du ska hata dig själv för det är inte enbart du som gör fel!
*krama*
Hej BabyBorderline!
Din killes osäkerhet ska inte få styra ditt liv, det är inte rätt!
Det är inget svek eller otrohet att:
====================================
* krama om en manlig vän/kompis/bekant
* prata med en manlig vän/kompis/bekant på msn eller över telefon
* blogga om sina inre känslor i en anonym blogg riktad mot en okänd publik
Det är snarare fullständigt normalt mänskligt beteende. Problemet är att din kille är en oerhört feg person, hade han inte varit det, hade han vågat stå för sina handlingar och mindre svartsjuk. Då hade denna blogg inte heller varit något hot mot honom. Han hade också vågat slappna av lite och inte försökt kontrollera dig till varje pris.
Även om han säkert kan vara underbar ibland, så begränsar han din frihet och har vid upprepade tillfällen inkräktat på din personliga integritet. Alla människor har rätt till sin frihet och integritet. Min bedömning är, visserligen enbart baserad på det du skriver här, att förhållandet blivit så pass destruktivt att det inte går att rädda. Det är därför jag uppmanar dig att lämna honom. Jag tror verkligen att du skulle må bättre utan honom.
Jag är verkligen orolig för dig! Jag är rädd för att det här ska fortsätta och att det ska sluta illa. Jag känner att jag måste göra något, men jag vet inte vad. Jag vet att det är svårt för dig att relatera till det jag skriver, men det finns verkligen inget som är lika värdefullt som ett människoliv. De flesta gör allt för att hålla fast vid sitt, så snälla håll fast vid ditt.
Jag vet vad du går igenom, jag skapar bloggar för att få skriva av mig, men han hittar dom alltid o sen får jag skit för vad jag skriver.
Men jag behöver det.
Jag MÅSTE!
Han skar sig förr, jag söp som ett svin förr.
Nu äter han medicimer till höger o vänster, jag har ingen diagnos, alltså inga piller….så jag skriver o skriver o skriver….o det får mig att må bra.
Gör det du måste men skada inte dig själv för att nån annan mår dåligt!