Ta mig med, bort

Är så jävla besviken. Och rädd. Varför, varför, varför hjälper dom inte? Dom som har betalt för att hjälpa sådana som jag. Varför?

Trodde allt var på väg att gå över, suddas ut till en liten rispa på linsen i periferin. Kunde tänka mer än en minut framåt, kände vilja att göra vardagliga saker, skrattade till och med. Men sen kom det tillbaka, med full kraft. Tankarna. Paniken. Ångesten. Inte en tanke som inte ger ångest. Så fort huvudet landade på kudden. Tillbaka i spiralen på väg nedåt. Fångad i ett nät av ondska. Det kommer aldrig någonsin att bli bra.

 

Desperationen i min blick. Jag ber, ta mig med, bort.

~ av Sara på januari 21, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: