Ropat efter hjälp

Med risk för att upprepa mig å det grövsta;

Jag drunknar, jag sjunker, jag kvävs av sand och sten. Att jag ens kan andas är ett under. Nej det släpper inte, det blir värre. Ångesten omringar totalt, lämnar ingen springa hopp eller frist. Jag tassar runt i min ensamhet och fasar för när hunden vill rastas eller när samtal måste ringas angående tillfällig frånvaro i diverse aktivitet. Om telefonen ringer av sig själv kan jag inte förmå mig att trycka grön lur, inte ens om det är Han som ringer.

Jag simmar inte längre, flyter på rygg i mitt döda akvarium. Ensam. Ingen som håller handen och lovar att allt ska bli bra. Ingen som smeker bort ångesten från min panna när det gör som ondast. Ingen att falla tillbaka på. Helt ensam, helt ensam i helva världen.

Och det jag skäms för mest av allt. Snart har jag inget val. Måste visa hur ont det gör. Måste göra ondare någon annanstans än inuti. Måste slippa känna, tänka, leva, vara, finnas. Snart. Jag menar det. För det är ju inte som jag inte ropat efter hjälp, länge, mycket.

~ av Sara på januari 21, 2009.

4 svar to “Ropat efter hjälp”

  1. Oj, du behöver inte vara ensam längre!
    Kom in till mig och bli med i fan- clubben så är du bland flera!
    Kram på kramensdag!

  2. Kramar om dig massor!

    • He5ller med ff6rege5ende .Le4ckbergs bf6cker le4ses med ff6rdel i ordning, efesotrm det e4r samma huvudpersoner man ff6ljer. (Isprinsessan e4r den ff6rsta) Ff6r f6vrigt kan jag meddela att c4nglamakerskan e4r en av hennes absolut be4sta hittills

  3. Skickar en liten kram jag med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: