The is not a life

Han stod på min sida, men visst, jag misstänker Hans motiv. Kanske var de enbart egoistiska? Han kanske inte slogs för den goda sakens skull, eller ens för min skull, utan bara för sin egen?

Mitt liv har tagit en avstickare från the highway, ut i skogen, till ingenstans. no more gräddfil to happiness.

Och hur gärna jag än försöker komma på rätt köl igen sjunker jag bara djupare ner i min egen desperation, snärjer mig själv i ångest och smärta. Finns det ett ledigt hörn så målar jag förr eller senare in mig i det.

Och om jag skulle våga se djupt in i mitt hjärta och fråga mig själv vad jag vill med livet, så skulle jag inte kunna svara. Det är som att jag tror att drömmen ska förflytta sig ännu längre bort om jag sätter ord på den. Eller helt enkelt bara explodera i mitt ansikte och ge mig tredje gradens bännskdor. Jag har varken mening eller mål, ett irrbloss, som sakta sbrinner ut över trädens toppar.

This is not a life!