Merry fucking X-mas!
Det här händer inte. Det är varken min kropp eller mitt hjärta som irrar runt i den här surrealistiska miljön. Julbakar. Hänger gardiner. Slår in klappar. Allt med det falskaste leendet av dom alla på läpparna medan jag glättigt nynnar om någon julskinka som har rymt. Det är inte jag. Det är inte min värld. Det är inte mitt liv.
Han är dsnäll, Han är dum, Han dricker för mycket och är dum sen är Han snäll. Han gör slut. Om och om igen. Han vill ändra på allt som är jag. Jag bönar och ber, på bara knän med rakbladet i handen. Han tittar kallt och kan inte förstå. Sedan låtsas vi, inför familj och vänner. Vi har inga sprickor i fasaden. Dessutom får jag inte säga det åt någon, vi ska gömma min desperation, ingen får se. Men dom vet, dom som känner mig vet, men dom kan ingenting göra. jag mår dåligt av att tänka på att dom, alla dom som verkligt bryr sig, får stå och se på hur jag gräver mig själv neråt, mot helvetet. Jag har svikit dom alla. Jag kan inte förlåta mig själv för det.
Och nu är det jul igen. Vi fortsätter köpa bort våra dåliga samveten. Om man hade en miljon skulle man inte behöva ha dåligt samvete alls, då kunde man betala sig ur det med julklappar. Ha ha.
Merry fucking X-mas!
Welcome to Borderline City! 
Kan bara skriva under på det du sagt… med viss variation. Merry fucking christmas!
Go hjul! ❤