Mer ont utanpå än inuti

Måste lyssna på vad Han säger. Måste lyssna. Nu.  Jag älskar konstigt säger Han. Jag är en hora säger min hjärna. Jag gör fel val, hela tiden, säger Han. Jag är en stor jävla idiot, säger jag. Han är inte här som min stödperson säger Han. Han säger att ”vi har ju sagt att du inte ska krama kompisar”. Han säger att Han älskade mig, alltså öppnade Han sig och sårades! Jag sårade Honom. Jag har gjort Honom illa med det som är jag.

Det är jag som är problemet. Han har börjat röka igen. Det är mitt fel. Jag vet det, för hade jag inte varit ett så stort problem som sårat Honom hade han inte behövt cigaretternas stöd.

Tänk, tänk. Gaffel, eluttag, jord? Måste ha en jord annars går strömmen fel väg. Tänk, tänk. Inga tabletter, ingenting. Skulle Han hata mig om det var Han som hittade mig från kroken i taket?

Look at me, I’m running out of time. Han säger att ”Det går inte att radera.” (Bilden av mig som kramar min kompis när han har hjälpt mig hem för att jag var för full, enligt min verion. Enligt Hans version; bilden av mig som kramar en kille jag tagit hem för att knulla, men Han råkade vara hemma). Jag säger; ”Distance voices calling me away”(men jag säger det så tyst att Han inte hör.) Han säger ”Du bara utnyttjar mig”, jag säger ”Nej, nej, neeeeeeeeiiiiijjjjjjjjjj!”

Sen springer jag in i garderoben på alla fyra och ylar, försöker låsa in mig i badrummet med alla rakhyvlar, slåss med mina osynliga demoner, dunkar huvudet i väggen för att slippa höra alla orden, kämpar med varenda muskel i kroppen på helspänn, försöker riva sönder huden, vill att smärtan ska göra mer ont utanpå än inuti.

 

Han får inte lämna mig. Utan Honom är jag ingenting. Han är mitt Allt. jag är Ensam annars. Ensam. Jag älskar Honom. Det är faktiskt JAG som sårat Honom. Det är MIG det är fel på. (Jag låter som en sån där misshandlad stackars tjej utan självförtroende nu, en sån där tjej som är fast och fullt övertygad om att ”det var bara en engångsföreteelse och föresten så bad jag om det”. En sån där tjej utan egen vilja och självförtroende).

~ av babyborderline på december 5, 2008.

2 svar to “Mer ont utanpå än inuti”

  1. Han borde vara glad att någon kompis följde de dej hem så att det inte hände dej något!
    Och det är inte du som har gjort fel,varför skulle det vara ditt fel?
    Kram/F

  2. Hej! Kom in här lite snabbt, bra sida! Jag skriver en rapport o fördjupning om borderline personlighetsstörning. Hade du varit intresserad på att ställa upp och svara på lite frågor om det ? Och då om psykiatri kontakten du haft?/Therese

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: