Ett krig som aldrig tar slut

Som i en dimma, med en bindel för ögonen, jag trevar mig fram. Natt, dag, natt, dag, asfalt, snö, grus, gräs. Hukar för livet, sorgen, smärtan. Mest för dom hårda orden som jag vet alltid landar mot min ryggtavla just när jag slappnat av. Samtidigt slåss jag med mitt huvud, ingen skulle vilja se vad som finns där inne, ingen skulle förstå. I’ve got a big fat gigant hole to fill. Ingen styrka att gå, ingen vilja att fortsätta, så jag skriker om det på natten. Ylar sönder andras höselgångar, river hål i tyg, klöser mot parkett. Varje steg är ett steg närmare balkongräcket.

Och ensam, ensam, ensam slåss jag nu. Ingen armé vid min sida, ingen utarbetad plan att följa, bara naken kamp. Ett krig som aldrig tar slut, ett mörker som aldrig blir ljust.

 

Och jag försöker, jag försöker. Jag vill ha hjälp, jag vill ha lugn inuti, att det ska bli tyst. Men om man är för frisk för att vara inuti systemet, men för sjuk för att vara utanför, då finns det ingen hjälp. Jag står ensam, lämnad åt mitt öde. Trasig, trasig, trasig inuti, the bleeding hole in my heart, ingenting kan fylla det, ingen försöker.

 

Vem ska trösta knyttet?

~ av babyborderline på november 11, 2008.

5 svar to “Ett krig som aldrig tar slut”

  1. En liten kram i eländet vill jag ge dig. Det du skriver passar in i mitt halv tomma huvud också. Försöker att inte ge upp men det är svårt.

  2. Åh, du starka, modiga tjej!
    Du är inte alls ensam!
    Jag följer dej, utan hårda ord, med öppet sinne & med förståelse för ditt helvete!
    Balkongräcket finns kvar imorgon åxå, men livet, vännen, livet är flyktigare!
    Jag vet idag, att jag ville dö i flera år, men att det gick över & att släcka ett liv är alltid onödigt!
    Du behövs!
    Din kamp behövs!
    Så skriv, skriv, skriv!

  3. […]Jag besökte babyborderline nu på morgonen.
    Hennes ord fick mej att haja till […]

  4. hej på dig,
    Ville bara säga att jag tycker du är oerhört modig som öppnar dig och ditt mörker på detta fantastiska sätt..bara det visar vilken otrolig människa du är..
    Du hjälper garanterat alla dem som inte har orken eller styrkan att uttrycka sig som dig..
    du skriver med en fantastisk känsla,
    Du har en helt fantatisk talang och styrka, glöm inte det…
    håller helt med ovanstående.. sådana som du behövs…
    Ge inte upp…håll dig kvar..
    kram på dig…

  5. Hej..
    Jag känner igen mig så i vad du skriver. Även om vu inte känner varann så finns jag här för dig. Hur konsigt det än kan låta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: