Jag är en dröm, en mardröm

Kan inte andas. Kan inte, kan inte. Det blixtrar förbi, små, små ögonblick av förnuft, jag försöker gripa tag men hinner aldrig. Förlamande, förblindande, försvagande. Inget är verkligt, allt är fiktion. Jag är huvudperson i en galen självbiografi. Ingenting kvar, bara smärta och förvirring. Väck mig någon, snälla. Jag är en dröm, en mardröm. Hör inte hit, som en fisk mitt i sand, kan inte simma, kan inte andas. Det finns ingen plats för mig, fel miljö, fel allt. Fel, fel, fel.

 

Jag föll men inte fångade du mig
Du vände och gick hemåt till dig
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om
Fast du hade bett mig hoppa, fast du hade viskat – kom
Då jag fallit tror jag inte du såg
Hur förkrossad jag var där jag låg

Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte, om jag dör blir det för detta leende jag dog
Och jag minns hur jag så ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig – leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag – att jag misstagit mig
Du var inte där för mig

Jag föll som om jag trodde att jag var
Beskyddad av dig – ja, osårbar
Jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej
Men halvvägs i luften såg jag – att du hade ändrat dig
För utan tvekan vände du och gick
Du gick utan att möta min blick

Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte att om jag dör blir det för detta leende jag dog
Och jag minns jag såg ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig – leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag – att jag misstagit mig

Du var inte där för mig

Lisa Ekdahl, Du var inte där för mig

 

Ingen är här för mig. Ensam, ensam. Utan andetag, utan hjärtslag. Jag kan inte, jag kan INTE. Jag river sönder tapeter, jag gömmer mig under sängar. På golvet i panik, ihopknölad till boll. Slagsmål med luften, skriker rösten tom, gråter sönder kinderna. Desperat, livrädd, världens svartaste ögon, en en sprucken spegelblick. Vanmakt, hjälplös, osammanhängande ord ur min mun. Rädda mig, rädda mig. Världens ensammaste kattunge, lämnad ensam i regnet. Det finns ingenting. Det är tomt.

~ av babyborderline på oktober 26, 2008.

4 svar to “Jag är en dröm, en mardröm”

  1. Kram kram!

  2. älskade vän! komhem!! du verkar inte må så bra i allt där borta! kom hem så tar jag hand om dig! saknar dig! Kraam!

  3. Du skriver så vackert om det Hemska. Du är inte ensam, för det där är också jag. Kram huldran

  4. Det är inte klokt, ha vi samma hjärna , samma kropp?
    Jag känner precis som du. Men jag är här, och vi är här.
    Fast utanför dig.. man vill ha någon nära, men det är som om ingen riktigt kommer in..

    Jag har skrivit ett inlägg om Depression nu,
    så är du deprimerad/ har varit så hjälp gärna till
    med böcker/film/symtom/tips till psykiatrin!
    Om du vet någon som bloggar om depression så får
    du också väldigt gärna tipsa!
    Glöm inte att skicka citat om du har några på lager!
    Kram på dej /pSykos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: