Om det bara kunde vara tyst

Och så, som från en klar himmel; ÅNGEST! Det var ett tag sen sist, hade nästan glömt hur det var, att bli totalt paralyserad av ett krypande ”jag-står-inte-ut”. Tusen insekter under min hud, krälar, kryper, äter mig inifrån. Och allting, precis allting, späder på den redan existerande obehagskänslan, det blir sträng censur på radio och tv, eftersom en enda liten oskyldig sång eller tv-serie kan få ångesten att brisera med full kraft och det är ingenting man vill vara med om. Tusen tankar försöker överrösta mitt huvud med anti-Sara-propaganda, men jag försöker att inte lyssna. Det gör ont i mig nu. Hjälp, hjälp.

Och nu, och NU, nu står jag ut. En sekund i taget, kanske en minut. Inte ringa Han för tusende gången. Samla ihop tvätt, sätta på tvättmaskinen. Inte lyssna på tankarna inuti huvudet. Inte ringa någon annan. Byta låt på cd:n igen, igen, igen. Inte tänka. Plocka ur diskmaskinen, plocka i diskmaskinen. Jag är inte ful, eller äcklig. Tyst! Inte ringa, inte lyssna, inte tänka. Andas. Jag vill dö, nej det vill jag inte, jo det vill jag, nej säger jag. Pyskfall, ett psykfall.

 

Om det bara kunde vara tyst.

~ av Sara på september 7, 2008.

4 svar to “Om det bara kunde vara tyst”

  1. Oj hej.. har jag råkat copy pastea dina känslor elller?
    Lever just nu med Olevbar ångest. Det är jobbigt att ständigt sortera tankar. Jag ringer också en HAN.

    KOlla gärna in sidan, lite nya inlägg och så.
    Om du har roliga journalanteckningar eller inte har skrivit till
    mej om din diagnos är du välkommen på psykiatrin@hotmail.com
    Kram P

  2. Du e sneller. Hoppas du får må lite bra snart..
    bara lite i kanten åtminståne… kramar! P

  3. Lilla gumman! Gud vad jag känner igen mig i dig. Jag levde i samma mörker, förtvivlan,. ångest, dödslängtan och hjälplöshet som du. I åtta år. Idag är jag frisk! Jag blev så ledsen då jag råkade stöta på dig, för jag VET hur svårt du har det. Jag skrev en bok när jag var som mest sjuk. Jag har ett ex kvar av den – som jag sparat till ett speciellt tillfälle. Jag känner att det tillfället är nu. Vill du ha den? Den kanske kan ge dig lite tröst – du är inte ensam. ”En del av mig” heter den. Du ska få min mailadress också, så du har nån att vända dig till om du vill. Kramar om! Sköt om dig ❤

  4. Sara är död eller? Jag undrar vilken Sara det är.
    Jag känner en Sara med borderline som dog i september.
    Är det hon?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: