Visst är livet underbart?

-Nej, jag kan inte, jag vill inte.

-Jo, det kommer gå jättebra!

-Nej, nej, nej, jag vill stanna hemma. Jag hatar alla människor!

-Nej, det gör jag inte alls det.

-Jo, hatar, hatar, hatar mig själv och alla andra. Jag är vidrig, en dålig människa, dålig!

-Nej, jag älskar mig själv, jag måste älska mig själv, jag är bra, jag är bra, jag är bra, lalalala.

_Jag är dålig, dålig, dålig. Och äcklig! Och ful! Och alla hatar mig!

-Nej!

-Jo!

-Nej!

Och så vidare… En helt vanlig tankegång innan jag ens hunnit till jobbet på morgonen. Livet är en kamp, att äta eller bli äten. Jag får inte låta tankarna segra, utropa sig själva till vinnare, då är jag förlorad. Jag får inte tro på vad dom säger, dom snärjer mig, lägger krokben för mig. Eller egentligen, det mest ironiska, jag lägger krokben för mig själv.

Visst är livet underbart?