Always and forever
Urban Cat; TACK för dina värmande ord, helt fantastiskt att det finns sådana som du!
Katastrofen är avblåst. Det blev bara en mindre storm, inga hustak som föll, fastän det kändes så just då. I viss mening kanske jag misstolkade Hans ord också, och på så vis piskade upp den annalkande undergången, i mitt vettskrämt upprörda tillstånd. Så ringen sitter kvar där, på mitt finger, och känns ovan men trygg. En påminnelse om att jag numera är F-Ö-R-L-O-V-A-D. Och katastrofen igår kanske var en påminnelse, om vad som också ingår i en relation, förutom lycka och rosa moln (som jag tycker borde vara det enda som ska finnas i en relation), verklighet, oeninghet och osamshet. Och det blev jag påmind om; livet är ingen dans på rosor, inte förhållanden heller. Och jag var rädd. Rädd att detta skulle vara början till slutet. Men som det känns nu, så är det bara fortsättningen på någonting mycket bra (om än något vingligt) som kommer att fortsätta always and forever.
Du; Always and forever, you will be my dream come true. (Du, du är min sanndröm, hör du det?!)
Welcome to Borderline City! 
Hmm, jag är själv MYCKE vinglig vad det gäller relationer & allt som ingår i det! Har full förståelse för att du blir rädd, jag tror jag e mer rädd än vad jag fattar själv, rädd för avsked, slutet på något, rädd för att bli övergiven!
Du e modig tycker jag!
Håll i dej!
Grattis till förlovningen! Hoppas att allt går bra, men känner jag dig rätt så kommer det gå galant! DU är stark min vän! Sköt om dig! Kramar! /Martina