Sprickor i fasaden

Jag ska börja ett nytt liv. Jag ska bli en ny människa. Allting ska bli bättre och bra. Inga sprickor i fasaden, jag lagar med spackel, spackel, spackel. Fyller igen vart enda litet hål så att det aldrig syns att det inte varit helt. Varje måndag likadant, vi börjar om på nytt, jag och världen runt omkring mig. Alltid lika full av hopp, alltid lika fylld av besviken när jag inser att jag inte kan lura någon annan eller mig själv. Jag är obönhörligen jag och de sprickor som finns i min fasad kan inte gömmas med lite spackel som rinner bort så fort det kommer en regnskur.