Jag mår ju faktiskt bra ibland
Han har precis läst bloggen nu. Och Han menar att jag inte alls mår så dåligt som jag försöker påskina i bloggen. Men liksom, jag skriver ju här när jag mår dåligt för att få ut och bort alla never ending galna tankegångar som bara trasslar till sig mer och mer ju längre det går. Liksom för att strukturera upp och sortera i min tilltuffsade hjärnbark. Men Han har en poäng också, jag mår ju faktiskt bra ibland. Och det ska jag försöka att förmedla också. Tror jag.
Men jag önskar att jag kunde nå mitt mål och ta upp lite mer politiska och aktuella åsikter och funderingar också, men när jag mår dåligt är ju det mest aktuella som finns, i min hjärna, att jag mår dåligt. Lite av ett dilemma här. Hur ska jag lösa det? Hmmm. Jag får helt enkelt vara politisk och djup emellan ångestattackerna. Liksom lite ”AAAAH, ont, ont, ont” sen ”FRA, vad ska vi göra åt det?” sen igen ”AAAAH, jag dör, jag dör”. Då kommer min blogg att bli otroligt nyanserad, och mina åsikter säkert mycket nyskapande, eftersom man alltid är otroligt skarp mitt under en ”jag-vill-dö”-period… Haha.
Welcome to Borderline City! 
Lite sådär fungerar jag med, ångest gör mej kreativ på nåt skumt sätt! Skönt att höra att du faktiskt kan må bra, tjejen!!