A big, fat, fucking bleeding hole to fill
Johnossi har skrivit en låt om mig… Den måste vara om mig, till mig. det finns ingen annan orsak eller försklaring.
18 carat of gold, wouldn’t fill the hole
the bleeding whole in my heart
and it’s made of circumstances I own
she don’t sleep at night
afraid to turn out the light
18 carat of gold, wouldn’t save a lonley soul
but she don’t sleep at night
I’ve got a big fat gigant hole to fill
I’ve got a bleeding hole in my heart
I’ve go a big fat, fucking, gigant whole to fill
a bleeding whole in my heart
I’ve not got the stenght to carry on.
Kaos i kväll. Säkert så förstörde jag som vanligt. Vanlig ”fest” som urartade. I KAOS. Tack vare, eller på grund, av mig. En förlust i kubb resulterade i omoget beteende à la kasta kubbpinnar efter motståndarlaget bestående av Han (efter diverse avhoppningar). Detta utmynnade i sin tur i motiverad ilska men omotiverat mycket ilska från motståndarlaget/Han vilket i sin tur ledde till okontrollerad ångest och plötslig dödsvilja hos mig. Seriöst, det gör så jävla ont just då, under ”attackerna” (för det är väl vad det är, ångestattacker?!), livet är slut, slut, slut, inget imorgon, inget alls.
Och Han, han försöker, men jag är svår. Varje gång han lyckas trösta eller bara lindra smärtan betyder mer än allt. Att Han finns där, att Han bryr sig, att Han älskar mig. Men lika många gånger tar hans frustration över under meningslösheten i att försöka hjälpa ett totalt psykfall och han blir arg (vilket jag förstår!) och bara gör allt värre. Och jag fastnar i rävsaxen att inte göra Han arg (för att någon blir arg på mig är ju det värsta som kan hända) men samtidigt överleva, till varje pris. För det är ju det det handlar om, att överleva. Eller att dö.
I’ve got a big, fat, fucking bleeding hole in my heart
Åh, va jg känner igen det där! I mörkaste mörkret minns man inte att livet kan vara hanterbert övh!
Tack för din ärlighet i bloggen! Det berör!
Jag hörde låten första gången idag & kände igen den från din blogg! Den e grym ju!